Gör vi det för att få ligg?
"Den enda anledningen till varför vi egentligen slamar och poesiar är för att vi vill få ligg"
"Men det är det vi alla egentligen vill ha ut av det."
Påstår två vänner till mig. Min spontana reaktion var att nej, det är inte därför jag gör det.
Först tänkte jag att jag gör det för att utmana mig själv. För att känna att jag är bra på något.
Men sen började jag rannsaka mig själv lite mer. Jag kan med säkerhet säga att det i alla fall inte är min enda anledning. Men det är klart, på någon nivå så hoppas jag att den där speciella tjejen som vissa av mina dikter handlar om ska finnas i publiken, höra mina ord och inse att hon vill ha mig. Så kanske scenbiten, som jag ändå inte gör så superofta handlar om att få ligg. Men jag är en stor, stor romantiker så för mig handlar det först och främst om kärlek. Men jag återgår till att det ändå inte är den enda anledningen.
Men om man får ligg i alla fall. Varför gör man det då?
Jag tror att jag kommer att försöka utveckla det här någon gång. Just nu är jag lite för sömning.
Och imorgon drar Ordkrig 2008 igång. Jag får kanske ta och prata med några fler poeter och höra vad de säger.
Poetery slam, sex and poetpizzor/dreads/efterfest/ love and understanding?
"Men det är det vi alla egentligen vill ha ut av det."
Påstår två vänner till mig. Min spontana reaktion var att nej, det är inte därför jag gör det.
Först tänkte jag att jag gör det för att utmana mig själv. För att känna att jag är bra på något.
Men sen började jag rannsaka mig själv lite mer. Jag kan med säkerhet säga att det i alla fall inte är min enda anledning. Men det är klart, på någon nivå så hoppas jag att den där speciella tjejen som vissa av mina dikter handlar om ska finnas i publiken, höra mina ord och inse att hon vill ha mig. Så kanske scenbiten, som jag ändå inte gör så superofta handlar om att få ligg. Men jag är en stor, stor romantiker så för mig handlar det först och främst om kärlek. Men jag återgår till att det ändå inte är den enda anledningen.
Men om man får ligg i alla fall. Varför gör man det då?
Jag tror att jag kommer att försöka utveckla det här någon gång. Just nu är jag lite för sömning.
Och imorgon drar Ordkrig 2008 igång. Jag får kanske ta och prata med några fler poeter och höra vad de säger.
Poetery slam, sex and poetpizzor/dreads/efterfest/ love and understanding?
wrong kinda right
Det känns som att jag gör det mesta fel. Vare sig det handlar om skolsaker eller andra saker. Känns som att jag inte tänker till tillräckligt mycket, reagerar för snabbt och stressar eller går för långsamt framåt.
Jag hade mer att skriva här man jag glömde bort det innan det blev nedskrivet. Vad var det jag sa. Jag tänker för snabbt och reagerar för långsamt. Eller var det tvärtom? Här hängde sif datorn också. Ganska dumt uttryck. En dator som hänger sig, tar livet av sig. Datorer har det inte lätt.
Fast å andra sidan, vem avgör vad som är rätt eller fel. Eller känner jag mig som något avvikande för att jag inte vill vara som alla andra?
Och jag citerar en sång från Coyote Ugly, får jag göra så? Är det vem jag är? Jag citerar fel också. Idag bryr jag mig inte om det så jag citerar inte alls.
Hur ska man veta vem man är om man för det mesta känner sig felplacerad?
Hur kan man göra rätt när det känns som att man gör fel hela tiden?
Jag hade mer att skriva här man jag glömde bort det innan det blev nedskrivet. Vad var det jag sa. Jag tänker för snabbt och reagerar för långsamt. Eller var det tvärtom? Här hängde sif datorn också. Ganska dumt uttryck. En dator som hänger sig, tar livet av sig. Datorer har det inte lätt.
Fast å andra sidan, vem avgör vad som är rätt eller fel. Eller känner jag mig som något avvikande för att jag inte vill vara som alla andra?
Och jag citerar en sång från Coyote Ugly, får jag göra så? Är det vem jag är? Jag citerar fel också. Idag bryr jag mig inte om det så jag citerar inte alls.
Hur ska man veta vem man är om man för det mesta känner sig felplacerad?
Hur kan man göra rätt när det känns som att man gör fel hela tiden?
Hittar ingen passande
Jag tycker om att vara uppe sent på natten. Speciellt om jag har varit kreativ.
Konstiga saker som helt plötsligt när man behöver dem är spårlöst borta.
Osthyvel - och den finns verkligen ingenstans alls. Inte i lådan, inte i besticksstället, inte i diskhon eller på diskbänken, inte i kylskåpet och jag är helt säker på att jag använde den i torsdags. Var är den? Har någon snott den? När kommer den tillbaka?
Tur att jag har lägenhetskompis med osthyvel.
Nu är det Tredje Skiftet och limpsmörgås med leverpastej som gäller. Och en handtagslös mugg småvarm mjölk som gäller.
Konstiga saker som helt plötsligt när man behöver dem är spårlöst borta.
Osthyvel - och den finns verkligen ingenstans alls. Inte i lådan, inte i besticksstället, inte i diskhon eller på diskbänken, inte i kylskåpet och jag är helt säker på att jag använde den i torsdags. Var är den? Har någon snott den? När kommer den tillbaka?
Tur att jag har lägenhetskompis med osthyvel.
Nu är det Tredje Skiftet och limpsmörgås med leverpastej som gäller. Och en handtagslös mugg småvarm mjölk som gäller.
"Creep up and tell me..."
Igår försökte jag publicera ett blogginlägg. Det gick inte så bra, det var för segt och jag hade inget tålamod så jag publicerar det nu istället.
Ibland blir man så där härligt positivt överraskad men det varar sällan länge för det vackra har alltid sina negativa sidor.
Till mitt bultande hjärta medföljer alltid tårarna, och klumpen i magen, inte fjärilarna
En enda önskan vill jag ha uppfylld. En enda. Den som är en omöjlighet.
Ställ inga frågor. Jag kommer inte att svara. Tystnaden är vad jag har valt. I alla fall tills vidare.
Igår var det för övrigt julmusik och Emil Jensen som gällde. Och kurslitteratur, fast inte lika mycket som jag hade tänkt.
Dagens fundering: Vad är egentligen meningen med att vara kryptisk i ett blogginlägg. Varför detta behov att få ut några rader som bara jag vet den exakta innebörden av? Varför inte bara skriva ner dem i min dagbok.
Jag tror inte att jag har några svar.
Och snart, allt för snart eller inte tidigt nog är det jul. Konstigt. Jag ska hem till mina föräldrar, det var länge sen nu och det känns som en evighet sen. Denna termin har jag inte haft några lov.
Ibland blir man så där härligt positivt överraskad men det varar sällan länge för det vackra har alltid sina negativa sidor.
Till mitt bultande hjärta medföljer alltid tårarna, och klumpen i magen, inte fjärilarna
En enda önskan vill jag ha uppfylld. En enda. Den som är en omöjlighet.
Ställ inga frågor. Jag kommer inte att svara. Tystnaden är vad jag har valt. I alla fall tills vidare.
Igår var det för övrigt julmusik och Emil Jensen som gällde. Och kurslitteratur, fast inte lika mycket som jag hade tänkt.
Dagens fundering: Vad är egentligen meningen med att vara kryptisk i ett blogginlägg. Varför detta behov att få ut några rader som bara jag vet den exakta innebörden av? Varför inte bara skriva ner dem i min dagbok.
Jag tror inte att jag har några svar.
Och snart, allt för snart eller inte tidigt nog är det jul. Konstigt. Jag ska hem till mina föräldrar, det var länge sen nu och det känns som en evighet sen. Denna termin har jag inte haft några lov.
Ibland börjar man tänka
"det är något med hans gestlat som inte kan sluta gör mig nervös"
klockrent. men det brukar gå över även om det tar tid ibland. eller så går det ibland aldrig över. jag vet inte. men livet är nog så. vissa saker förstår man kanske aldrig.
Det mellan strecken skrev jag som kommentar i Bettans blogg. Det fick mig att stänga av ljudet på tv:n, sätta igång musik och skriva detta blogginlägg.
För vissa saker i livet kommer man förmodligen aldrig att förstå. Hur mycket man än försöker.
Jag frågar mig hur man ska veta vad alla känslor beror på. Vad betyder egentligen citatet i Bettans blogg? Är det något kemiskt i kroppen, en omedveten tankekedja, kärlek, något helt annat?
Hur vet man om man är kär eller om det handlar om något annat?
Man kanske mer, hur ska man tyda signaler som man får från andra? Hur vet man om någon skickar ut signaler, medvetet omedvetet. Sånt märker man men man kan faktiskt märka fel. Man kan inbilla sig. Visst kan man göra det eller är jag och andra som har liknande problem bara annorlunda konstruerade, komplicerade?
Vem har facit? Finns det något, stämmer det eller är allt bara en enda stor slump som vissa har användning för, andra inte.
