The lion, or The Troll

Några månader efter du ignorerat min födelsedag har jag börjat undra om jag har förträngt ett stort gräl som vi haft. Detta kom sig av en bok som jag läste som delvis handlade om barndomsvänner som tappade kontakten efter ett stort gräl.

Kanske gled vi bara långsamt väldigt lång ifrån varandra. Kanske är det så enkelt.

Idag när jag var på affären såg jag godiset som till en början var en del av dikt. "Vi skulle begå gemensamt självmord eller försökte vi rädda livet på varandra?"

Jag vill inte att någon ska tro att jag fortfarande är kvar i den tiden för det är jag inte men det känns konstigt att vara så nära

Jag vet inte om jag saknar dig sådär jättemycket som jag kanske borde göra. Jag har bara lite svårt att greppa att vänner för evigt inte varade när det handlade om dig och mig. Jag har inte kommit i närheten av din och min vänskap med någon sen dess. Är det, det som kallas att växa upp?

Den här sommaren har inte precis varit full av mänskliga möten för min del. Och naturligtvis har jag letat efter bekanta ansikten varenda gång jag har varit inne i stan. Inget har tillhört dig men jag ska fika med en klasskompis från gymnasiet som jag inte umgicks så mycket med egentligen. Vi träffades av en slump.
Varför ser jag aldrig dig?

Så varför ringer jag dig inte?
Jag är kanske rädd, jag är nog lite rädd för att få mina misstankar bekräftade.
Snart kommer jag nog att gräva fram alla brev och kort som jag fått från dig. Och ännu mer inte förstå varför vi inte har någon kontakt längre.

Men egentligen vet jag inte om jag saknar dig.

Tänkte göra ett inlägg och fråga varifrån jag känner igen denna underbart underbara låt.



Men efter lite youtubande och ett besök på imdb.com fick jag reda på att jag hört den i en av mina favoritfilmer. Nämligenm, Lost and Delirous.

Jag skriva ett blogginlägg snart.

Det värsta är att jag egentligen inte vet vad jag tycker om henne eller kanske mer hur mycket. Hon är fin, det kan jag inte förneka. Hon är även upptagen och bor i Umeå. Jag ska tillbaka till Örebro.
Jag blev nog mest lite intresserad bara för skojs skull och för att försöka tänka på någon annan än F. Jag tänker fortfarande på F och nu verkar det hela har spårat ut lite.
Tidigt under dagen tänkte jag att hon inte tänker på mig när hon inte ser mig och knappt då heller. Alltså är det ingen idé att försöka inleda ett samtal med henne.
Senare.
När hon inte är i närheten vill jag att hon ska vara det. När hon är det tycker jag att det hade varit bättre ifall hon inte hade varit det. Hon gjorde mig nervös idag. Jag fick för mig att jag inte vågade titta henne i ögonen. Ibland när jag försökte röra på mig gick det bara inte. Och när jag blev av med min feghet var det försent.
Jag funderade ut vad jag skulle säga till mitt försvar men insåg snabbt att man inte kan säga till någon att du gör mig nervös utan att det kommer en följdfråga som inte nöjer sig med vet inte som svar. Fast jag övervägde seriöst att försöka säga det till henne bara så där.
Jag skulle kunna säga att hon bara liknar någon i Örebro som jag är väldigt intresserad av men det gör hon ju inte.
Men när det var dags att gå hem så hon hej då och lät inte alls konstigt, så ingen större skada kan vara skedd.

Jag skulle vilja få möjlighet att prata med henne under lite trevliga former eller något åt det hållet men det kommer inte att hända. Vilket egentligen inte gör något för hon är bara någon konstig sommarförälskeaktig grej som kommer att gå över när sommaren tar slut.
Och hon är upptagen och inte alls intresserad av mig. Vore hon singel skulle jag nog, kanske, förhoppningsvis försöka bjuda ut henne på en dejt.

Tidigare tyckte jag att hon liknande någon men det tycker jag inte längre. Hon liknar bara sig själv.

Jag tycker att jag börjar vara lite för konstig. Trasslar till det i min hjärna lite för mycket.

För att göra det enkelt "I'm not in love. It's just a silly phase I'm going through" Men å va roligt det skulle vara om det hände något, nästan vad som helst mellan oss.

Jag behöver kärlek. Måste börja leta lite mer ... så att jag hittar den... eller den hittar mig. Eller nått.

Peace

Flirta bara för skojs skulle. Utan att ha någon egentlig avsikt med det annat än att få dagen att gå lite fortare. Kan man verkligen göra det?

Att hon bara råkar ha några saker gemensamt med ... är det bara en märklig tillfällighet. Höll nästa på att skratta ihjäl mig när jag fick reda på hennes namn. Hade redan spanat in henne lite då.
Det är det där flirtande, titta där är hon låt ögonen vila på henne lite länge, le och låt det synas lite i ögonen.
Jag vet inte vad det har varit med mig, fortfarande är med mig men helt plötsligt spanar jag extra mycket på alla blondiner som jag ser. Men
Är det F som spökar? Letar jag efter någon som påminner om henne?

Allt det här känns lite i magen, jag blir lite fnittrig ibland. Det är något speciellt med henne. Och hon liknar någon men jag kan inte lista ut vem.

Jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet imorgon för det innebär att jag får vila mina ögon lite på henne igen.


Uppdatering och fördjupning kommer kanske så småningom.

Igår tog jag en cykeltur till Vännäsby för att leta efter en loppis. Det var en väldigt vacker väg att cykla. Jag hittade inte loppisen men däremot, på vägen tillbaka en mysko affär. Den hette något med örter och det stod att den var öppen. Och att man skulle banka på dörren ifall den var låst. Huset som den låg i såg gammalt ut, gammalt och lite mysko. Det kom mig att tänka på en novell som jag skrev för många år sen. En sorts skräcknovell där två tjejer blev kidnappade. Jag ryckte bara lite i dörren sen blev jag rädd och cyklade därifrån. Det känns som att jag gjorde rätt.


Tillbaka i Vännäs handlade jag för halva priset på second hand affär och åt nostalgisk parisare och stripsmeny på Frasses.

Det är inte helt enkelt att hitta en bättre begagnad bil. Det finns alltid något som står ivägen för ett köp. För många fel. Obeskitad. Fel namn på säljaren. För många tidigare ägare. Och på de riktigt fina bilarna till bra pris, naturligtvis för många spekulanter. Och vissa finns för långt bort.

Jag och pappa lyckades till sist hitta en Saab 9000 som fanns i Skellfteå. Den såg bra, uppgifterna stämde, få tidigare ägare. Så pappa ringde på den och de som sålde bilen förslog att vi skulle mötas i Ånäset som ligger ungefär halvvägas mellan Vännäs och Skellfteå. Vi körde dit. Tittade på den. Provkörde den och köpte den. Det var lite pirrigt att köra hem dem själv eftersom jag inte vid det laget var så van vid att köra bil. Nu har jag kört den fram och tillbaka till jobbet i 2 veckor. Och midsommarhelgen körde jag fram och tillbaka till Ånäset. Jag känner mig hemma i den nu och det känns som att jag har blivit en bättre bilförare.

Det är en riktigt fin bil.




Den heter Splutten 2 eller Nasse.

Någon dag ska jag köra iväg någonstans med den bara för att se var jag hamnar.

Jag är inte så naiv att jag inte är medveten om att det bara är önsketänkande från min sida.



Och till alla eventuella läsare. Glad midsommar.

Varför ringer du inte och frågar om jag har tänkt på dig?