Länge Leve Spontaniteten
Jag har nyss vaknat. I Norrköping. Efter att äntligen har skrivit min tenta kom jag på att jag inte hade något att göra i Örebro. Pratade med Bettan på msn och på något höger och vänster hade jag beställt en tågbiljett till Norrköping. Hade nästan ingen tid alls på mig att ta mig till tåget. Cyklade som en galning i kylan, svettades och var anfådd när jag kom fram men jag kom i tid men naturligtvis var tåget försenat. Kom till sist fram ca 30 minuter senare än vad som stog på biljetten.
Det var ett bra beslut som jag tog. Det känns bra att vara spontan och lite smågalen. Har än så länge ingen aning när jag åker hem. Börjar inte förrens 13 på måndag och känner mig sugen på att slamma med en halvdålig dikt på söndag.
Stumfilm
Vår lärare sa att hon inte heller tyckte om Körkarlen de första 5 gångerna hon såg den men nu älskar hon den.
Det är kanske så att eftersom berättandet skiljer sig från de filmer som vi är vana att se så tar det lite längre tid att uppskatta de positiva hos de gamla stumma filmerna. Vi har precis börjat den delkurs av tidig filmhistoria och vi har många filmer kvar att se. Min förhoppning är att filmerna ska bli bättre och bättre. Inte för att de kommer att bli nyare och nyare utan för att jag med mina filmvetenskapliga ögon ska förstå dem bättre och därför tycka om den.
Vi fick tidigare under dagen se olika kortfilmer från filmmediets yngsta dagarna och de flesta av dessa filmer var riktigt underhållande och det är lätt att förstå varför dåtidens publik gillade dem lika mycket som vi gillar dagens filmer. Och hur hade egentligen dagens filmkultur sett ut om de gamla filmerna hade funnits? Allteftersom tiden går och teknik och människor utvecklas upptäcks nya saker och nya sätt att berätta på men det betyder inte att det gamla försvinner. Ingen kommer på något helt nytt, alla inspireras vi att någon annan varse sig vid är medvetna om det eller inte.
Ge allt en andra chans. Det handlar bara om att se saker med andra ögon och det kan ta tid.
Kräftskiva i samband med nollning
Det var kräftskiva med olika faddergrupper. Jag hade bestämt mig för att bara gå ifall Johanna Kul skulle gå så jag ,messade henne och hon sa att hon skulle komma. Hon var lite försenad. Det som var mest minnesvärt var ballongerna, Johannas skumgummipistol från ÖB och turkis pepparshot som hon nästan matade mig med. Jag berättade för henne om den gången då jag cyklade genom fontänen på campus. Vi var bägge fulla så hon tyckte att vi skulle göra det. Först cyklade vi några varv, klev upp när Securitasbilen kom och cyklade sen lite mer. Jag gick också, och stod på knä. Badade nästan och Johanna tog roliga bilder. Sen gick hon också och jag sprang. Det var halvroligt att cykla hem med tunga jeans. Fick gå en bit och cykla utan skor en bit.
Nu vet jag vad som händer när man är full och när man spenderar tid med Johanna kul.
Jag har hicka också. det är mindre roligt.
Börjar klockan 9 imorgon och går till 16. Filmvisning första passet, Acopolypse Now Redux, jippiiee, eller inte. Ska försöka skriva lite på en semenarieuppgift också.
Jag har i alla fall haft en lyckad kväll och har lyckats med att skriva ett blogginlägg, med bara lite stavfel och så, fast jag fick skriva om några gånger på nästan varannat ord.
Peace love and understanding
Over and out.
Barnslighetens återkomst på vuxet vis
Fredagskvällen. Svensbyns alla lekplatser. Vi var lite för stora för dem men det hindrade inte oss.
och skateboardrampen där vi försökte leka flygande kineser.
Det var en lyckad kväll.
Lördagen innebar loppmarknad i Piteå. Inte bra för plånboken, gjorde många fynd men många saker små eller stora ger en nästan tom plånbok.
Sen gick vi omkring på stan och lånade utan tillåtelse lite affischer
Och så naturligtvis Kate. Kvinnan som gillade Bettans stil och köpte hennes örhängen för 150 kr. Bettan hade betalat 5 kr för dem. Kate var en samlarkvinna med cool stil. Det blev en oförglömlig upplevelse och samtal om vikten av att våga vara sig själv och att våga sticka ut med sin egen stil. Jag önskar att jag kunde vara lika modig som Betsy och Kate men jag försöker så gott jag kan och bryr mig bara om vad jag själv tycker är snyggt. Vilket till stor del råkar vara ganska vanliga kläder och associsoarer (som jag inte ens vet om jag kan stava till) eller så vågar jag inte till 100% än. Men Betsy och Kate ger inspriation.
På vägen tillbaka till Svensbyn körde vi nästan vilse i skogen. Betsy ville testa någon sorts genväg. Sä här såg det ut ganska länge...
Men vi hittade rätt till sist. och i Svensbyn väntade en god och rejäl paltmiddag. Efter att vi hade ätit for vi in till Pite igen för att se Da Vinci Koden. Både jag och Bettan har sett bättre filmer.
Ett toabesök på Coop ledde till solgalsögonprovning. Jag köpte de jag har på mig på bilden.
Sen testade vi Pite havspark lekpark. Den var stor men fortfarande rätt så liten för oss. Jag åkte tunnelrutschkana och slog i armvågen men lyckligtvis gjorde det inte ont länge.
På vägen till stranden hittade vi ett traktordäck
Sen for vi vidare till en liten mindre strand där vi badade. Det var kallt men skönt och roligt. Vi tänkte inte så mycket på klockan så när vi kom tillbaka drack vi te, åt bullar och spelade TP. Jag vann... fast Bettan låg inte långt efter mig.
En galen kväll med bugning framför bioduk, pite havsbad lekpark, galna bilder, nattdopp och TPspelande.
Söndagen, mer badande, fast på dagtid.
Goade en del med Bettans katt Rasmus som har många smeknamn. Han är väldigt gosig av sig. Jag måste skaffa katt. En kattperson måste ha katt. Så är det bara.
Före min buss gick åt vi på Sunes, stället som Betsy har pratat en hel del om. Det var gott.
På vägen tillbaka till Umeå halvsov jag när bussen körde förbi min busshållplats så jag fick gå i ca 20 minuter med min packning. Det var inte roligt. Hade ont i armar och ben efteråt.
That's it. Så var min helg.
by the way, så här i efterhand så skulle jag ha tagit fler bilder.
Bilder från konserten
Winnerbäck och Hovet
Om Winnerbäckkonserten på Nydala, umeå den 21 juli 2006
Har precis kommit hem från en alldeles fantastisk, underbart estatisk och en massa andra superpositiva ord konsert med Winenrbäck och Hovet. Det har varit den bästa kvällen sen någon underbar kväll på Åsa trots för lite kläder, trots att jag blev trampad på foten (fast bara en gång) och trots att Christian Kjellvander spelade ngt för länge, trots ont i armar av allt klappande, trots benont av allt stående och hoppande, trots ont i halsen av allt skrikande. I've had the time of my life, sommarkonserter är underbara. Och vädret var perfekt, en klarblå himmel, en norrländsk sommarkväll som man bara kan älska.
Och alla låtar som Winnerbäck spelade, även de jag inte kände igen och det var inte alls många var superbra och några var flera gånger bättre än det. Och trots att det var kallt från början så blev det varmt för det var jättemycket folk och man fick energi från låtarna, stämningen m.m. Och tjejerna i Hovet, å så underbart de sjunger.
Alla sånger som publiken sjöng med i, som jag sjöng med i, hugger i sten, du hade tid... otroligt.
Kom ihåg mig, en lugn variant, rysningar.
Kommer inte ihåg allt som var superbra just nu för jag är på tok för upprymd för att tänka efter.
Till sist, avslutningen, sista låten underbara, underbara Kom änglar, och fast den är så vackert sorgsen och fast den får mig att tänka på, så spelade det ingen roll, det var den perfekta avslutningen, antalet extranummer var precis lagomt. Winnerbäck är fantastisk, hade faktiskt glömt bort hur bra jag tycker att han är...
Och jag tog massor av bilder och filmade även vissa saker men jag vet inte hur bra filmerna blev. Lägger i alla fall inte lite bilder här.
