"Creep up and tell me..."

Igår försökte jag publicera ett blogginlägg. Det gick inte så bra, det var för segt och jag hade inget tålamod så jag publicerar det nu istället.

Ibland blir man så där härligt positivt överraskad men det varar sällan länge för det vackra har alltid sina negativa sidor.

Till mitt bultande hjärta medföljer alltid tårarna, och klumpen i magen, inte fjärilarna
 
En enda önskan vill jag ha uppfylld. En enda. Den som är en omöjlighet.

Ställ inga frågor. Jag kommer inte att svara. Tystnaden är vad jag har valt. I alla fall tills vidare.

Igår var det för övrigt  julmusik och Emil Jensen som gällde. Och kurslitteratur, fast inte lika mycket som jag hade tänkt.

Dagens fundering: Vad är egentligen meningen med att vara kryptisk i ett blogginlägg. Varför detta behov att få ut några rader som bara jag vet den exakta innebörden av? Varför inte bara skriva ner dem i min dagbok.
Jag tror inte att jag har några svar.

Och snart, allt för snart eller inte tidigt nog är det jul. Konstigt. Jag ska hem till mina föräldrar, det var länge sen nu och det känns som en evighet sen. Denna termin har jag inte haft några lov.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback