The lion, or The Troll

1.
Det är de små sakerna som man hakar upp sig på. Det är de små sakerna som man inte kan släppa taget om. Små saker som blir betydelsefulla. För betydelsefulla.

2.
Det är de små sakerna som gör att jag känner mörkret närma sig.
Det är egentligen inte så svårt. Ändå känns det ibland som en omöjlighet. Det är de små sakerna det handlar om. Att diska varje dag. Att sätta igång tidigt med skolarbetet. Att inte ge upp så lätt. Att bara anstränga mig lite mer för att jag vet att det mesta blir så mycket enklare då.

3.
Det är de små sakerna som får mig att sakna henne istället för att vara arg på henne eller inte bry mig alls.
Hur något som jag tittar på varje dag plötsligt påminner mig om något vi gjorde tillsammans och hur jag då inte kommer ihåg hur mycket ont hon har orsakat mig. Hur jag tittar på den där saken och bara känner att jag saknar henne. De är de små sakerna som gör det.

4.
De är de små sakerna som gör att jag inte förstår mig på världen ibland.
Att jag inte förstår vad man egentligen får ut av att sitta och skrika till varandra över högljudd musik. Hur jag tycker att det bästa med att gå ut är att komma hem igen. Hur jag tittar på alla andra och känner mig helt annorlunda.

5.
Det är de små sakerna som gör att jag orkar fortsätta med det som tar emot.
Det är toa och matpauser. Meningslösa saker för att koppla bort tankarna lite. En liten promenad. Något vackert. Några tankar på något helt annat. Drömmar, fantaiser som man vet inte kommer att uppfyllas men som ändå på något vis får mig att orka fortsätta bara, lite till.

Det är de små sakerna som betyder mest
De små sakerna
gör oss till
individer

sov inget inatt

höll mig vaken under hela galan

sov, halvsov mellan 9:15 och 10

konstig nog inte speciellt trött

 

har nystädat

Leonard Cohen i cd-spelaren

annorlunda

lugnande

extremt passande för ikväll

 

dagen blev inte som jag hade tänkt mig

vet inte om det är bra eller inte

men ljuset lyser klarare, snällare

 

hur länge det förblir

återstår att se

ett monster

dålig människa

 

insikt

man säger inte till någon

låt bli att prata med mig

vi i fel sammanhang

med fel person

panikkänslor börjar bubbla upp

 

man säger inte till någon

låt bli att prata med mig

så jag sväljer

 

väntar på att frustrationen

ska svämma över

vågar inte ens säga

stör mig inte

 

det dåliga samvetet

framkallar falska leenden

*

Hela helgen egentligen. Vill inte göra någonting. Står egentligen bara ut. Ibland knappt det.

Och jag spelar faktiskt Bingolotto. Bara för att jag vann en ny lott under uppesittarkvällen. Borde kanske gå inte och rätta lotten i efterhand men
Det är mörkt ute men jag funderar på att ge mig ut sen, ge mig ut och... vandra planlöst omkring och känna mig nere
vilken toppenplan men jag måste nog komma bort från lägenheten
måste nog det men orkar kanske inte borde nog inte
men vad ska man göra egentligen

frustration

eller något annat, rastlöshet, otillfredsställd med något?

hur som helst något som får mig att nästan spåra ut

får mig att vilja skrika håll käft eller lämna rummet

överreagerar jag som tycker att högljuddheten blir jobbig

är jag överkänslig

och konflikträdd

tror på en enkel förklaring och förmodligen enkel lösning

tror men ser inte vad hur

känner att det är något fel på mig

så få sociala situationer kontakter som jag hanterar problemfritt

vill bort

till dit där första bäst tåg för mig

andas fritt

Med en nypa salt

*
vi cirkulerar runt det
snuddar vid det
drar oss tillbaka
från det
när vi upptäcker vad vi nästan säger
vi är rädda för det
eller för dess konsekvenser

och jag
vet inte om jag borde vilja våga
visste bara
att tillfället inte var det rätta

nu
tvekar jag igen
vet varken har aldrig veta varför hur
om det överhuvudtaget är möjligt


kanske är vi är bara jag
förmodligen

*

opoppade popcorn
cirkulerar fram och tillbaka
nästa gång säger vi
har liksom blivit vårt mantra

jag såg det för ett ögonblick
som en försäkring
om att nästa gång existerar
något att hålla fast vid

*

_{kanske charmas jag för mycket av alla små egenskaper som gör dig till dig
kanske tycker jag om dig för mycket}

Kanske tänker jag för mycket igen

 

_{Det var så bekant men ändå så annorlunda.}

jag är ledsen
när det handlar om dig
tycks jag alltid vandra på tunn is

livrädd för att sjunka igenom
står jag förlammad
utan dig tar jag mig inte upp
inbillar jag mig

?

Mörkret har kommit. Ute och inne. Jag undrar hur länge det kommer att stanna i mina känslor. Hur länge allt ska kännas jobbigt.

när musiken tystnar
ska jag lägga mig ner för att sova
göra mig redo
för att ta itu med morgondagen
när musiken tystnar
när andras sorgsna ord har tagit slut
och tonerna har sagt godnatt
först när jag levt mig in i andras smärta
tillräckligt länge för att glömma min egen
först då kan jag lägga mig ner för att sova
utan att stirra in i mörkret
när min spelningslista tagit slut
och ljuden tystnat
musiken som är satt repeat
först då får jag sova

Jag skriver igen. Håller på att bearbeta en novell som jag ska skicka med med min projektbeskrivning för ansökan till Åsas distanskurs.
Samtidigt har jag och Bettan sånggissningslek via MSN. Jag lyssnar på härlig stämningsfull musik. Skulle kunna sitta uppe hela natten. Jag älskar såna här nätter. Den här känslan jag har just nu. Om jag bara kunde komma på hur jag kan göra den rättvisa med mina ord. Den där mysiga känslan som lägger sig runt bröstet, sprider värme i kroppen, lugn i tankarna.
Det enda som stör är att hon fortfarande inte har hört av sig engående morgondagen. Jag skulle göra det själv om hon bara kunde bli online nån gång. Jag är egentligen inte orolig. Det finns tid imorgon men hennes närvaro på något sätt skulle göra den här kvällen/natten ännu mer perfekt.

Jag skriver och det går bra, känns bra. Och än är natten inte slut.

Från novellen jag arbetar med

". I mitten av salen finns en rulltrappa gjord av bärnstensfärgat ljus. Uppför trappan dras ni av svaga vindar. Rulltrappan slutar i en hall vars golv täcks av vinröda marmorplattor och vars väggar vibrerar i svarta toner. Där i hallen står ni länge och tittar på varandra. Du känner att du vill stanna i hennes blick för alltid, andas in känslan hon ger dig med sitt leende."

Soundtrack: Melissa Etheridge, David and the Citizens, Hedwig and the angry inch. Rebecka Törnqvist, Marit Bergman, Laleh, Cara Dillon, Aimee Mann m.fl. Noggrant utvalda låtar.

Saknad. Saknad känner jag nästan alltid.

Åsa folkhögskola. Just nu det jag saknar mest. De jag saknar mest.

Jag citerar Emil Jensen i ett utdrag dikten som kommer här. Citaten kommer från Hur lyckliga kan vi bli som finns med på hans skriva Orka då.

”vi byggde ett land av korthus”
och så vacker det var
det rasade aldrig samman
men det förändrades
förändrade mig 

jag ”lät era lärda läppar leda mig”
för ni visste hur man gjorde
hur man skapar gemenskap
som varar längre i våra hjärtan
än i den bubbla vi levde i


Men här är gemenskapen mest bara ett minne. Har aldrig någonsin saknat ett sammanhang lika mycket som jag har gjort sen vi slutade.

Jag gillar att låta skrivandet gå ut över sömnen. Att vänta en stund på kvällen med att börja skriva, att skriva under natten och sluta endast för att jag vet att man måste sova också.
Frivillig sömnlöshet är bland det bästa jag vet. Det är något speciellt att vara vaken när klockan säger att vettiga människor borde sova. Jag gillar känslan av att vara trött dagen efteråt. Trött men harmonisk.
Kanske har det något med tystnaden att göra. Kanske vill jag inte vara vettig.

tävlingar och uppgifter
i regn i sol
rudolf leker stryplekar
jag nynnar tillräckligt bra
en lätt ordlek tar oss till final
och det var jag som knäckte koden
vi förlorar med en sekund
varför sprang jag inte lite snabbare
stressigt redan bussen går om 25 minuter
köper dricka och choklad
choklad gammal
lämnar tillbaka
köper banan åt en
alkis som följer efter mig
gråter och slänger bananskalet
på marken
han försvinner när 7:an kommer
lättad slår jag mig ner
dricker min pepsi
slänger skalet
en man säger "hon var kolk som slängde bananskalet"
jag gjorde det
för att om jag inte hade köpt bananen
åt alkisen hade inte han slängt skalet på marken
jag stillade bara mitt dåliga samvete
kommer till sist hem
svettig och stressad
duschar upptäcker
att det jag trodde var mitt schampoo
egentligen var ett till balsam
dagen fortsatte med