The lion, or The Troll

Några månader efter du ignorerat min födelsedag har jag börjat undra om jag har förträngt ett stort gräl som vi haft. Detta kom sig av en bok som jag läste som delvis handlade om barndomsvänner som tappade kontakten efter ett stort gräl.

Kanske gled vi bara långsamt väldigt lång ifrån varandra. Kanske är det så enkelt.

Idag när jag var på affären såg jag godiset som till en början var en del av dikt. "Vi skulle begå gemensamt självmord eller försökte vi rädda livet på varandra?"

Jag vill inte att någon ska tro att jag fortfarande är kvar i den tiden för det är jag inte men det känns konstigt att vara så nära

Jag vet inte om jag saknar dig sådär jättemycket som jag kanske borde göra. Jag har bara lite svårt att greppa att vänner för evigt inte varade när det handlade om dig och mig. Jag har inte kommit i närheten av din och min vänskap med någon sen dess. Är det, det som kallas att växa upp?

Den här sommaren har inte precis varit full av mänskliga möten för min del. Och naturligtvis har jag letat efter bekanta ansikten varenda gång jag har varit inne i stan. Inget har tillhört dig men jag ska fika med en klasskompis från gymnasiet som jag inte umgicks så mycket med egentligen. Vi träffades av en slump.
Varför ser jag aldrig dig?

Så varför ringer jag dig inte?
Jag är kanske rädd, jag är nog lite rädd för att få mina misstankar bekräftade.
Snart kommer jag nog att gräva fram alla brev och kort som jag fått från dig. Och ännu mer inte förstå varför vi inte har någon kontakt längre.

Men egentligen vet jag inte om jag saknar dig.