The lion, or The Troll

F. En sekund efter att jag hade upptäckt att hon var där. Inte som instruktör men som deltagare återgick jag till mitt tillstånd av... vad det nu är.

Jag smälter när jag ser henne. Bubblor börjar återkomma till min kropp.
Hon är underbar. Det går inte att förneka.
Damn, jag skulle ju aldrig mer se henne trodde jag uppenbarligen fel.

Och hur hon ibland log mot mig. jag försöker lista ut vad det betyder om det betyder något alls eller om jag bara inbillar mig.
Jag vågade inte säga något till henne. Eller jag visste inte vad jag skulle säga.
Jag vet varken ut eller in.

Men hon sa hej då bär hon hon gick (för jag kunde naturligtvis inte ta mig därifrån före henne) och jag eh... viskade fram ett hej då tillbaks.

Jag verkar fortfarande vara intresserad av henne. Skit också.

Jag undrar om hon förstod att jag fortfarande blir knäsvag av henne. Hur svårt det är för mig att inte se på henne. Hur svårt det är att se på henne. Hon förhäxar mig. Jag gillar det inte. Älskar det. Avskyr det.

Och jag orkar inte skriva mer sammanhängande eller mer begripligt för hur jag reagerar på henne är inte sammanhängande eller begripligt.