Till mina kärlekar

Jag läser igenom gamla dikter, publicerade på sockerdricka.nu. Jag kommer ihåg saker och får nya insikter. Så är, här jag vet inte riktigt vad. Ord om känslor för några som jag har haft, fortfarande har varma känslor för. Eller något åt det hållet. Ord om de jag just nu klarar av att skriva om.


Johanna 2. Du gjorde ondast. Jag ville aldrig bli kär, jag försökte verkligen kämpa emot. Det gör ont att det slutade i tystnad. Jag trodde att vi skulle förbli vänner. Vi var på väg åt rätt håll. Det finns så mycket ouppklarat mellan oss. Jag har mina problem. Du har dina. Det var så olika att jag tror att vi ofta missförstod varandra. Det känns som det är så mycket som jag aldrig kommer att få veta. Ibland inbillar jag mig att jag har gått vidare. Att du inte är något mer än ett bra och ett dåligt minne. Så dyker det upp något som ändrar på det. Hur kommer det sig att vi springer in i varandra så sällan fast vi faktiskt fortfarande bor i samma stad? Jag har svårt för att acceptera att den sista gången vi pratade med varandra var den sista gången vi pratade med varandra. Samtidigt är jag lite rädd för att springa ihop med dig.


Jenny 1: Jag vet inte vem som började flirtande som ledde till morgonhångel. Det var egentligen bara en magisk sommarnatt. En natt på en liten soffa. Ett konstigt möte några månader senare. Vem vet vad som hade kunnat hända om vi bara agerat lite annorlunda.


Johanna: "Vi målade Rom tillsammans" En halvmagisk kväll. Dina händer i mina under improvisationsövningar. Min första förälskelse i en heterosexuell tjej. Jäklar vad det gjorde ont ett tag. Och fast jag såg dig som superhetero drömde jag ändå om...


Miah, jag erkände aldrig att jag var kär i dig. Inte ens för mig själv. Det var förälskelse i poetiska ord innan vi hade träffats. Och det kändes verkligen som att vi var gamla vänner när vi såg varandra för första gången. När jag bestämde mig för att faktiskt åka och hälsa på dig trodde jag inte att det som hände som skulle hända. Det var kanske ingen idealisk första gång men jag ångrar det fortfarande inte. Jag ångrar nog kanske bara vad jag gjorde när jag kommit hem igen. Jag inser nu att jag nog var kär men att jag inte kunde älska allt som var du.
Jag sörjer att meddelanderna som vi skrev till varandra är borta. Kvar finns bara några kommentarer på dikter. Vissa hade jag glömt bort att jag hade skrivit. Tydliga och otydliga minnen. Jag vet inte vad som var sant eller inte. Vad skulle hända om jag började kommentera dina dikter igen? Jag undrar om du någon gång tänker på mig.
Jag kommer ihåg nu att jag medvetet tappade kontaken med dig. Ditt mörker skrämde mig och jag kände att du inte var bra för mig. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst för ju mer jag skriver desto mer inser jag, desto mer undrar jag ännu mer. Hade du blivit den som fått poletten att trilla ner om jag inte hade mött Helena?


Lillemor: Min första Pridesommar. Ibland trodde jag att vi flirtade, ibland inte. Du kändes yngre än din ålder. Egentligen var du inte vad jag sökte och jag var absolut inte vad du sökte men vi hade roligt tillsammans. Jag kommer ihåg dig i solen med dina solglasögon. Jag kommer ihåg den sista eftermiddagen. En kort sommarförälskelse.

Nej, jag har glömt bort ditt namn. Det kan ha varit Maria. Vi som hade chans till kärlek. Av rädsla tog jag den inte. Det blev aldrig mer än ord över internet. Ord som ganska snabbt rann ut i sanden. Det enda jag undrar är om jag idag skulle ha agerat annorlunda.

Helena: Den första. Jag minns vad jag tänkte första gången jag såg dig "det här är någon som jag skulle kunna tycka om." Jag kommer ihåg hur jag funderade på om din sambo var din flickvän eller bara din kompis.
Jag skulle vilja se dig igen. Se om tiden har suddat bort pinsamheten. Du fick mitt första, absolut pinsamma kärleksbrev. Jag var så ung då. Jag vill tro att jag har förändrats sen dess. Jag undrar var du är nu och vad du gör. Jag tror ingen har fascinerat mig lika mycket som du gjorde. Jag undrar ofta hur mitt liv hade blivit om jag inte hade träffat dig. När hade jag upptäckt min sexuella läggning om jag inte hade träffat dig?
Jag fantiserar ofta om att springa ihop med dig någonstans. Kanske mest för att ta reda på hur jag skulle reagera. Mest av allt vill jag nog veta om du kommer ihåg mig.

Kommentarer
Postat av: Eliza

Vackert :)Skulle också göra sådär om det inte vore för att personerna jag skulle skriva med läser min blogg :P

2008-05-13 @ 08:57:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback