The lion, or The Troll

Först
Insikter
Vad jag har att säga vill jag endast att du ska höra. Och kanske därför alla omskrivningar som kommer snart.

Och när det gäller dig har jag ingen koll på vad som vad av borde, måste, vill, borde inte, får inte, kan, kan inte, vill inte.


Ord efteråt före verkligheten återvänt

Seperationsångest i tystnad
jag är less på att försöka tolka dina blickar
gränser för hur nära är inte tillräckligt nära men
jag har inbillat mig själslig gemenskap

Frågor, ord glöder, bråkar i mina ögon i mitt kroppsspråk kommer inte ens i närheten av att upptäckas i rätt ögonblick precis så ska det vara
jag har satt mina gränser inuti svurit att inte rubba dem
jag kan tveka hur mycket som helst
beslutet kvarstår det är bäst så
tiden även om den visar sig vara en evighet kommer att föra känslorna vidare

Du är inte oviktig när inspirationen utgår från dig.

Inbilllning att vissa ord tycks vara riktade mot mig, hur hög är din medvetenhetsgrad?

Självdestruktion att jag vill att du ska förstå?
galenskap
jag vet att jag kommer att sakna kanske får frågorna svar men hjärtat riskerar fortfarande att krossas.

Jag vill veta...

Och slutligen. Jag önskar att jag hade tusen säkra frågor att ställa till dig bara för att få prata med dig, vara i närheten av dig lite till.

Mitt 'manus'. Håll tummarna för mig.



Visst har jag ritat en fin elefant.



Det syns inte så bra. Det gör inget. För jag vet inte hur man ritar en kalkon. Jag förstår vad det är. Det är viktigast.

Det jag kommer att skriva nu låter lite som ett dåligt skämt men...

först glömde jag bort att gå och lägga mig. Sen insåg jag att jag började 9 och inte 11 som jag först trott. Och sen när jag hade gått och lagt mig kom jag på att jag inte hade omarbetat referatet som ska omlämnas in på lektionen idag. Så jag klev upp igen. Ingen sömn alls blir det, blev det. Förstod inte alls hur jag lyckades glömma bort att jag skulle göra det också. I lördag kom jag ihåg det. Jag borde ha gjort det då för egentligen var det inte alls så mycket som jag ändrade.
Det positiva är att jag hinner förbereda lite mer till det muntliga framförandet av en agitation. Min tes är "Sverige borde sluta ta ESC på så stort allvar."
Det är ingen seriös agatation. Det får bära eller brista.

Och jag slipper stressa också. Kan duscha och äta frukost i lugn och ro. Efter att jag har gjort en tankekarta till det muntliga framförandet. Den här gången ska P.O. inte kunna klaga på att jag har för mycket skrivet på mitt manus.

Sagan som ska lämnas in kl 12 idag är nästan färdig. Jag saknar bara ett enda ord. Det stör mig. Något annat som stör mig är att den är 4 sidor och 2 rader. Känns onödigt på något sätt men efter att ha varit vaken hela natten orkar jag inte fixa till det. Jag är ändå rätt så nöjd med den. Det är kanske inte så bra som den kan vara men i alla fall bättre än vad jag trodde att den skulle bli.

Det är inte en vind eller är det det? Det är en stuga som har två våningar men den andra våningen har lite lägre i tak och nog snedtak också. Jag ser det framför mig men kan inte riktigt beskriva det. Egentligen spelar det inte så stor roll men störande är det.

Skrivandet av denna saga har gjort att jag har googlat en del konstiga saker. Jag ville att en av miljöerna skulle vara ett sädesfält men det kändes inte riktigt rätt så jag googlade efter sädesslag och gula höga växter. Det visade sig att ett rapsfält passade bra.

Och det flygande djuret som jag googlade efter hade jag inte behövt googla efter för jag kom på att det är ju en saga så då kan jag sätta vingar på en gråspräcklig katt.

Men alltså, ett ynka litet ord sen kan jag skriva ut sagan, gå och duscha, äta frukost, klä på mig och gå till universitetet och lämna in den. Fast det är kanske flera ord som jag söker efter. Så ett ynka ord eller en ynka sak att beskriva. Att det ska vara så svårt. Jag kommer verkligen inte på det. Och jag kan inte duscha och äta frukost först för när jag har skrivit ut sagan vill jag inte sätta mig ned vid datorn på ett långt tag. Måste vila ryggen.

Det fick bli stugans sovrum. Kommer jag på vad jag söker efter får jag ändra senare. Jag tror inte att ett ord kommer att påverka betyget.

Jag sov lite i alla fall.
Ca 3 timmar sen orkade jag inte ligga kvar i sängen.
Jag har diskat och plockat undan lite.
Snart ska jag baka hallonmuffins, gå med sopor och dammsuga. I vilken ordning har jag inte bestämt mig för än.

Senare
Av någon anledning känner jag för att sjunga på Manic Monday fast det är fredag idag.
Nu är golvet renare, köket luktar godare för det står muffins i ugnen.

Soporna går jag med efter att jag har duschat och klätt på mig.

Sen går jag tidigare till univerisitetet och lämnar in tentan så att jag hinner med en tur ner till stan.
Ska på kalas nästa vecka och måste försöka hitta en passande present.

Jag har med andra ordet läget under kontroll  

Jag avskyr min tenta. Eller nästan i alla fall.

Jag har fått för mig att jag inte kommer att lyckas så bra på den så därför har jag skjutit upp att verkligen sätta med ned och arbeta med den.
Nu tar jag bara en välbehövlig paus.
1 uppgift av totalt 3 är färdig. Och jag har börjat på de andra två, innan idag. Nu tror jag att jag kommer att bli färdig i tid. Och att jag kommer att hinna städa och diska innan Betz dyker upp. Det trodde jag inte tidigar ikväll.
Men det kommer att bli en sen natt, förmodligen ingen sömn alls för sitter man uppe till en viss tid är det inte lönt att gå och lägga sig. Inte om man har saker som man ska vara färdiga innan ca 14:00.
Så nu dricker jag energidryck utblandat med lite äppelsaft. Och kaffe lär det bli så småningom. När det är lite svalare.

00:34 Uppdatering
Jag är nu färdig med 2 av frågorna. Det känns skönt. Bara den svåraste kvar. Innan jag tar itu med den har jag lovat mig själv att jag får se på senaste avsnittet av ANTM 10. Detta för att jag är övertygad om att den sista frågan kommer innebära en stark känsla av att vilja dunka huvudet hårt i väggen.

02:49 Uppdatering
Tentan är färdig. Det är ingen bra tenta. Jag blir lättad om jag får godkänt på den. Det är alltid så roligt att lämna in något där man för det mesta egentligen inte har någon aning om vad man pratar om. Men den är färdig i alla fall. Jag skulle kunna gå och lägga mig nu men jag litar inte på att jag tar mig upp i tid för att hinna städa och så. Och jag tror inte att grannarna skulle uppskatta diskskrammel och dammsugning mitt i natten. Så det blir ingen sömnn. Jag försöker skriva på en saga till delkurs 4. Och så vill jag komma på vad jag ska agitera om, också det till delkurs 4. De enda förslagen som jag har just nu är för neutralt könsäktenskap eller för homoapdotion. Men det känns så väldigt väntat att just jag ska ta det. Jag skulle vilja komma på något annat men jag kommer verkligen inte på något som jag känner skulle vara kul att skriva och prata om. Men jag tycker att det borde finnas något annat än homofrågor som jag brinner för. Något med en tes och med argument.

det finns inte
det är inte verkligt
hör inte hemma innanför dessa väggar

*

Jag dansar i en annan verklighet
kliver in i en tavla
målad med mitt hjärta
ingenting förändras
men jag får
korta, korta ögonblick
då tiden stannar upp
jag försöker alltid skjuta upp
återkomsten till verkligheten

*

Det var en annan känsla idag och jag börjar fundera, djupanalysera så att oron börjar gnaga.

jag vill att magin ska återvända. jag vill...
men det är nog jag som har placerat mig här

*

Såsom du verkar vara ett med dansen, musiken ska jag bli ett med orden

Det är så tyst och tomt runt omkring mig.

Jag brukar alltid tycka att jag beter mig lite konstigt men idag känns det som att jag har betett mig konsigt på ett annat sätt.
Det känns inte bra.

Idag när jag satt på andra vången på bibliotekete och jobbade lite med hemtentan tog jag en kort paus och tittade ut genom fönstret. Då kom en tanke flygande. En sån där tanke som man egentligen vill ha för så fort man tänkt den vet man att det är sannare att vad man skulle vilja att den var, Det var en sån där jobbig Damn-tanke.

Jag tänker inte skriva ned den här. I alla fall inte nu. Jag väntar och ser vad som blir av den. Fast jag vet att det inte hjälper mig.

Snart dags att klättra upp till sängen och läsa lite.

Imorgon är kanske en annan dag.

God dag.

Jag läser igenom gamla dikter, publicerade på sockerdricka.nu. Jag kommer ihåg saker och får nya insikter. Så är, här jag vet inte riktigt vad. Ord om känslor för några som jag har haft, fortfarande har varma känslor för. Eller något åt det hållet. Ord om de jag just nu klarar av att skriva om.


Johanna 2. Du gjorde ondast. Jag ville aldrig bli kär, jag försökte verkligen kämpa emot. Det gör ont att det slutade i tystnad. Jag trodde att vi skulle förbli vänner. Vi var på väg åt rätt håll. Det finns så mycket ouppklarat mellan oss. Jag har mina problem. Du har dina. Det var så olika att jag tror att vi ofta missförstod varandra. Det känns som det är så mycket som jag aldrig kommer att få veta. Ibland inbillar jag mig att jag har gått vidare. Att du inte är något mer än ett bra och ett dåligt minne. Så dyker det upp något som ändrar på det. Hur kommer det sig att vi springer in i varandra så sällan fast vi faktiskt fortfarande bor i samma stad? Jag har svårt för att acceptera att den sista gången vi pratade med varandra var den sista gången vi pratade med varandra. Samtidigt är jag lite rädd för att springa ihop med dig.


Jenny 1: Jag vet inte vem som började flirtande som ledde till morgonhångel. Det var egentligen bara en magisk sommarnatt. En natt på en liten soffa. Ett konstigt möte några månader senare. Vem vet vad som hade kunnat hända om vi bara agerat lite annorlunda.


Johanna: "Vi målade Rom tillsammans" En halvmagisk kväll. Dina händer i mina under improvisationsövningar. Min första förälskelse i en heterosexuell tjej. Jäklar vad det gjorde ont ett tag. Och fast jag såg dig som superhetero drömde jag ändå om...


Miah, jag erkände aldrig att jag var kär i dig. Inte ens för mig själv. Det var förälskelse i poetiska ord innan vi hade träffats. Och det kändes verkligen som att vi var gamla vänner när vi såg varandra för första gången. När jag bestämde mig för att faktiskt åka och hälsa på dig trodde jag inte att det som hände som skulle hända. Det var kanske ingen idealisk första gång men jag ångrar det fortfarande inte. Jag ångrar nog kanske bara vad jag gjorde när jag kommit hem igen. Jag inser nu att jag nog var kär men att jag inte kunde älska allt som var du.
Jag sörjer att meddelanderna som vi skrev till varandra är borta. Kvar finns bara några kommentarer på dikter. Vissa hade jag glömt bort att jag hade skrivit. Tydliga och otydliga minnen. Jag vet inte vad som var sant eller inte. Vad skulle hända om jag började kommentera dina dikter igen? Jag undrar om du någon gång tänker på mig.
Jag kommer ihåg nu att jag medvetet tappade kontaken med dig. Ditt mörker skrämde mig och jag kände att du inte var bra för mig. Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst för ju mer jag skriver desto mer inser jag, desto mer undrar jag ännu mer. Hade du blivit den som fått poletten att trilla ner om jag inte hade mött Helena?


Lillemor: Min första Pridesommar. Ibland trodde jag att vi flirtade, ibland inte. Du kändes yngre än din ålder. Egentligen var du inte vad jag sökte och jag var absolut inte vad du sökte men vi hade roligt tillsammans. Jag kommer ihåg dig i solen med dina solglasögon. Jag kommer ihåg den sista eftermiddagen. En kort sommarförälskelse.

Nej, jag har glömt bort ditt namn. Det kan ha varit Maria. Vi som hade chans till kärlek. Av rädsla tog jag den inte. Det blev aldrig mer än ord över internet. Ord som ganska snabbt rann ut i sanden. Det enda jag undrar är om jag idag skulle ha agerat annorlunda.

Helena: Den första. Jag minns vad jag tänkte första gången jag såg dig "det här är någon som jag skulle kunna tycka om." Jag kommer ihåg hur jag funderade på om din sambo var din flickvän eller bara din kompis.
Jag skulle vilja se dig igen. Se om tiden har suddat bort pinsamheten. Du fick mitt första, absolut pinsamma kärleksbrev. Jag var så ung då. Jag vill tro att jag har förändrats sen dess. Jag undrar var du är nu och vad du gör. Jag tror ingen har fascinerat mig lika mycket som du gjorde. Jag undrar ofta hur mitt liv hade blivit om jag inte hade träffat dig. När hade jag upptäckt min sexuella läggning om jag inte hade träffat dig?
Jag fantiserar ofta om att springa ihop med dig någonstans. Kanske mest för att ta reda på hur jag skulle reagera. Mest av allt vill jag nog veta om du kommer ihåg mig.

Såg den filmen. Across the universe.
Det fanns en sång och jag måste ha varit väldigt blödig för jag började gråta. I wannat to hold your hand. Att något så enkelt kan väcka så mycket känslor.