The lion, or The Troll

Konstigt var det mest på träningen.

Jag visste inte helt säkert att hon skulle hålla i den så jag var nervös. Ganska rejält nervös.

Och först, när hon hejade på mig (för hon känner igen mig nu, hon vet att jag är en av stammisarna, men hon vet fortfarande inte mitt namn)
först när hon hejade på mig var den bubblande känslan som alltid brukar finnas där

den var borta för jag har insett att mitt luftslott kommer att raseras rejält någon gång eller långsamt vittra sönder och det känns lite jobbigt

men det där leendet som jag inbillar mig att jag bara ger till henne det kom en kort stund senare

sen blev jag orolig för att hon och inte bara hon utan att alla skulle se igenom mig och se vad jag känner för henne och det vill jag inte för tänk tänk vad jobbigt det skulle bli

så jag hade verkligen svårt för att släppa huvudet under passet, det var med mig ovanligt mycket under de tre första delarna sen blev det bättre sen var jag nästan bara i min kropp men jag märkte skillnanden

efteråt jag ville att hon skulle säga något vad som helt fast något ovanligt men samtidigt ville jag bort därifrån så fort som möjligt men jag kunde inte

sen ville jag inte gå hem för allt kändes så konstigt och ett litet tag som att en katastrof var på väg

det är bättre nu men jag har fortfarande tankar kvar

vad händer nästa gång jag ser henne?