The lion, or The Troll

Flirta bara för skojs skulle. Utan att ha någon egentlig avsikt med det annat än att få dagen att gå lite fortare. Kan man verkligen göra det?

Att hon bara råkar ha några saker gemensamt med ... är det bara en märklig tillfällighet. Höll nästa på att skratta ihjäl mig när jag fick reda på hennes namn. Hade redan spanat in henne lite då.
Det är det där flirtande, titta där är hon låt ögonen vila på henne lite länge, le och låt det synas lite i ögonen.
Jag vet inte vad det har varit med mig, fortfarande är med mig men helt plötsligt spanar jag extra mycket på alla blondiner som jag ser. Men
Är det F som spökar? Letar jag efter någon som påminner om henne?

Allt det här känns lite i magen, jag blir lite fnittrig ibland. Det är något speciellt med henne. Och hon liknar någon men jag kan inte lista ut vem.

Jag ser faktiskt fram emot att gå till jobbet imorgon för det innebär att jag får vila mina ögon lite på henne igen.


Uppdatering och fördjupning kommer kanske så småningom.

Igår tog jag en cykeltur till Vännäsby för att leta efter en loppis. Det var en väldigt vacker väg att cykla. Jag hittade inte loppisen men däremot, på vägen tillbaka en mysko affär. Den hette något med örter och det stod att den var öppen. Och att man skulle banka på dörren ifall den var låst. Huset som den låg i såg gammalt ut, gammalt och lite mysko. Det kom mig att tänka på en novell som jag skrev för många år sen. En sorts skräcknovell där två tjejer blev kidnappade. Jag ryckte bara lite i dörren sen blev jag rädd och cyklade därifrån. Det känns som att jag gjorde rätt.


Tillbaka i Vännäs handlade jag för halva priset på second hand affär och åt nostalgisk parisare och stripsmeny på Frasses.

Utomhusafro Power Dance. Var orolig att det skulle flyttas inomhus på grund av regn men så blev det inte.

Jag hade varit vaken sen 4:15. Jobbat till 14:30. Gått omkring på stan sen ca 15. Jag var innan musiken satte igång dödstrött och utmattad i kropp och själ. Allt det försvann med de första tonerna. Det var en mäktig känsla att stå i en park, utomhus i centrala umeå. höra musiken och se alla som kom dit för att dansa.

De flesta av rörelserna var välbekanta från Örebro men några var nya och få om inga kom i samma ordning som jag har blivit van vid. Så vid vissa tillfällen fick jag hejda mig själv lite för att inte göra något helt annat än alla andra. Lyckligtvis tog det inte lång tid innan jag hade vant mig vid de nya rörelserna och helhjärtat gav allt jag hade.
Det var ett underbart pass och att mina fötter var nästan iskalla av att vara barforta på maken var inget som jag tänkte på.

Det känns verkligen tråkigt att behöva arbeta eftermiddag på torsdag. Men veckan efter det finns det inget som kan hålla mig borta från IKSUs gratis Afro Power Dance Pass i Vänortsparken.

Om Afro Power Dance var en religion skulle jag nog ansluta mig till den.

Det är inte helt enkelt att hitta en bättre begagnad bil. Det finns alltid något som står ivägen för ett köp. För många fel. Obeskitad. Fel namn på säljaren. För många tidigare ägare. Och på de riktigt fina bilarna till bra pris, naturligtvis för många spekulanter. Och vissa finns för långt bort.

Jag och pappa lyckades till sist hitta en Saab 9000 som fanns i Skellfteå. Den såg bra, uppgifterna stämde, få tidigare ägare. Så pappa ringde på den och de som sålde bilen förslog att vi skulle mötas i Ånäset som ligger ungefär halvvägas mellan Vännäs och Skellfteå. Vi körde dit. Tittade på den. Provkörde den och köpte den. Det var lite pirrigt att köra hem dem själv eftersom jag inte vid det laget var så van vid att köra bil. Nu har jag kört den fram och tillbaka till jobbet i 2 veckor. Och midsommarhelgen körde jag fram och tillbaka till Ånäset. Jag känner mig hemma i den nu och det känns som att jag har blivit en bättre bilförare.

Det är en riktigt fin bil.




Den heter Splutten 2 eller Nasse.

Någon dag ska jag köra iväg någonstans med den bara för att se var jag hamnar.

Jag är inte så naiv att jag inte är medveten om att det bara är önsketänkande från min sida.



Och till alla eventuella läsare. Glad midsommar.

Varför ringer du inte och frågar om jag har tänkt på dig?

I söndags kom jag hit och kände att jag vill inte vara här. Vännäs är litet. Huset något opersonligt. När mamma får semester och när jag börjar jobba krymper min personliga frihet. En begränsad tid som över jul var helt okej. Men ändå tills i mitten av augusti är en evighet.

Måndag och tisdag regnade det och jag lekte hemmafru åt mamma och pappa. Tvättade, lagade mat, handlade. Åt frukost och Iunch till avsnitt av Alias. I övrigt läste jag mest.

Idag är värdret bättre så det blir nog en liten längre promenad och mamma kommer hem tidigt så då ska hon laga maten. Vilken är lika bra för vi ska ha fisk och tillagning av fisk är inte min starka sida.

Igårkväll var jag och pappa ute på äventyr. Vi köpte en begagnad bil åt mig. Mer om den i nästa inlägg. Måste komma på vad jag ska döpa den till innan jag skriver mer om den.

På torsdag,alltså imorgon har IKSU gratis utomhuspass av Afro Power Dance. I Vänortsparken i Umeå. Är det skapligt väder tänker jag vara där. Måste ändå in till stan för att göra lite andra ärenden.

Bilen och utomhus Afropass gör det lite lättare...

men det är så många veckor kvar. Det känns som att det kommer att bli en lång sommar.

Det här inlägget är moget för publicering nu. Jag har hittat den sista pusselbiten.

Inatt gjorde jag något som det var länge sen jag gjorde. Jag läste en bok från början till slut. Det är delvis Betzys fel. Jag frågade henne i ett sms om jag skulle läsa Kjesarn av Portugalien av Selma Lagerlöf eller Vid floden Piedra satte jag mig ned och grät av Paulo Coehlo. Hon svarade den sistnämnda. Jag lydde, jag kom i säng lite senare än vad jag hade tänkt mig så jag skulle bara läsa några sidor för att komma igång. Det visade sig vara omöjligt.

Jag hade börjat tappat hoppet på kärleken. Jag hade börjat försöka ta åt mig Maud Lindströms kärlekskritiska budskap. Och kanske var det därför som mitt inlägg om kärlek inte kändes riktigt färdigt.
Coelho ändrade det. Jag tror starkt på kärleken igen.
Och på att tillåta sig själv att sträckläsa böcker ibland även fast man har semenarium tidigt på morgonen.

Nu är mitt mål här i livet att inte tappa tron på kärleken och att läsa allt som Coelho ha skrivit.

*

Jag tror på kärleken. Trots allt. På kärleken i allmänhet. Att den finns och att den går att hitta. Att den inte är till för bara några få utvalda. För att hitta den tror jag att man ibland måste våga chansa. Måste våga vara ärlig med sina känslor.

Och just för att jag tror på kärleken och för att jag tror på att den är beter jag mig jäkligt konstigt ibland. I alla fall känns det så. Och framförallt tror jag att andra märker det.

Jakten på kärlek har oftast gjort ont för mig och jag vet att jag inte är ensam om att känns så. Men även fast min jakt på kärlek än så länge har resulterat i ingenting har jag har haft ögonblick. Visserligen falska ögonblick men ändå. Ögonblick då jag varit i närheten av någon, mött ett par ögon och känt en möjlighet, föreställt mig någon sorts framtid med denna någon.

Ibland, fast man vet att det inte kommer att leda någonstans. Fast man vet att ens känslor inte är besvarade så kan det inte bara att sluta känna vad man känner.

Ibland känns det som att mina känslor ligger utanpå huden, fullt synliga. Och då kan jag inte låta bli hur andra uppfattar dem, påverkas av dem. För grejen med kärlek är att det alltid finns en tänkt mottagare. Ibland, eller ganska ofta känner jag att jag måste få reda på det. På hur den tänka mottagare har reagerat. Men det är omöjligt.

Och allt mer ofta tror jag nu för tiden att jag kommer att vara singel för evigt.

Men jag tror fortfarande på kärleken för livet skulle bli så mycket jobbigare att leva om jag inte gjorde det. Jag tror på att den är möjlig.

*

Jag vill ha en 1-2-3-4-5 nightstandromans någon gång i sommar




Just nu vill jag inte sluta tänka på henne.

I fredags
Det är för varmt för att jag ska orka skriva något vettigt. Så


Jag vill inte åka till Vännäs utan att ...

Jag hoppas att mina föraningar om sommaren är fel.

Jag vet varken ut eller in längre.

Jag vet bara att jag inte tycker om att se kärlekspar för det får hela min kropp att längta efter en omöjlig fantasi.

I lördags försökte jag dricka bort hennes namn. Det fungerade inte så jag försöker aldrig igen.

Söndag
För en tid sen påbörjade jag ett inlägg om kärleken. Jag tror aldrig att det kommer att kännas avslutat för det skulle nog kunna bli hur långt som helst. Har haft smskonversation med Betzy om kärleken tidigare under kvällen. Kanske ska jag ta upp den också. Sen får det kanske räcka. Eller så låter jag bli.

Jag vill förstå varför det fortfarande känns som att hon var min sista chans till kärlek.

Men det kommer nog att ordna sig med tiden. Tiden ordnar alla sår så att man kan skaffa sig nya.