The lion, or The Troll

Jag ville att allt skulle gå bra. Jag ville satsa, använda alla mina krafter.

På vägen till träningen fick jag plötsligt ont i foten. Jag trodde det berodde på skon och att jag hade klivit snett eller nått. Jag tänkte, ajja, det blir bättre när jag for av mig skorna och får hela foten mot golvet. Det är bara lite ofarligt ont.

Det blev inte bättre. Nånstans i mitten av passet ville den nästan inte alls sammarbeta. Dumma fotjäkel.
Jag gjorde i alla fall så gott jag kunde.

Efter passet försökte jag gå, som vanligt, det gjorde ont, jag haltade. Men jag var fortfarande fast besluten om att träna Afro Power Dance, det är imorgon.

Läget såg hopplöst ut, efter vila gjorde det lika ont som innan. Var tvungen att åka ned på stan för att återlämna böcker till Orlandos bibliotek.

Hemma nu, jag har smörjt in den i värlsalva och lindat det. Nu går den att stå på. Jag tror att jag kommer att kunna träna imorgon, jag ska i alla fall försöka. Ska däremot skippa min planerade shoppingtur, hade tänkt köpa jogginskor.

Och, hur gick det med instruktören.
Sötare än vad jag minns, lika glad.
Samma känslor som jag hade innan. Det är svårt att lära sig nya steg när man inte vågar tittar på ledare eftersom man då riskerar att fnittra lite smått hysteriskt.

Jag tror inte att mina känslor är besvarade men det gör inte så mycket.

Jag önskar bara att jag kunde våga prata med henne.
Jag bytte visserligen några ord med henne men det kändes inte naturligt. Jag måste verkligen öva upp mina sociala kunskaper. Vet bara inte hur jag ska finna modet till det.

Varför fungerar jag som jag gör?