The lion, or The Troll

Ensamhet är värst under 'speciella dagar'
Det här med att fira valborg.
Idag vill jag bara inte. Har en sån där dag då jag bara inte orkar med andra människor. Skulle kunna tänka mig att stå på en bergstopp och skrika men för att ta mig till en sån måste jag gå ut. Och det vill jag inte just nu

Valborg + studenter = fest, alkohol och dunka dunka är sant utanför mitt fönster. Jag drog ner persiennerna. Jag skulle ibland vilja vilja tillhöra någon sorts festgemenskap. Eller vara en i klassen som ingår i en grupp större än två personer. Jag hörde prata om något sorts firande. Utbytesstudenten blev inbjuden. Hade jag varit på bättre humör hade jag kanske försökt bjuda in mig själv.

Nä, det blir en lugn filmkväll istället.

Men jag önskar att någon kunde komma och knacka på dörren i ett försök att släpa ut mig på någon trevlig aktivitet.

Jag vill vilja fira, vilja försöka. Jag vill vara modigare.

Idag orkar jag bara inte.

Idag hade vi den sista föreläsningen i språksociologi. Sen, efter att vi har lämnat in hemtentan (som faktiskt inte verkar allt för jobbig) kommer vi att ha väldigt få tillfällen då hela klassen är samlad. Det känns tråkigt. Det är en hel del trevliga personer som jag kommer att sakna att prata med på raster och så. Och naturligvis finns inte mina favoritpersoner i min grupp. Personer som jag har trivts med som bara försvinner.
Jag vill inte isolera mig igen. Visserligen kommer jag nog fortfarande att träna med T och så men det räcker inte. Mitt sociala liv är för litet och för ostimulerande.

Jag har även, jag vet inte, jag visste innan man nu har jag glömt bort det. Jag hatar att vara less på allt.

Idag känner jag mest för att krypa ner under en filt eller täcka och lägga mig i soffan för att se på en massa härliga filmer. Och ett personligt regn utanför mitt fönster skulle inte vara helt fel (vill inte sabba någon annans kväll).

erase the trace of who I was and who I'll be tonight (travel like in songs - Rebecka Törnqvist)

Tankar före
fan fast det var ju vad jag ville
Hjälp, är vi verkligen så här få
lugn mitt hjärta lugn

Tankar under (jag vet inte om jag kan, om jag borde
Jag skulle vilja skriva en saga inspirerad av free power eller afro power dance
sen försvann huvudet när jag snurrade och när lyckades slappna av,
Ny koreografi. Bra, nu kommer jag inte att slita ut mig totalt (fast jag hade kanske behövt göra det)

Tankar efteråt
Jag kan inte påstå att det var det bästa passet jag någonsin haft men det hade jag inte trott att det skulle vara.
Allt var nog som det skulle vara eller alltså jo fast kanske inte riktigt med den formuleringen
Vad jag vill, inte vill, måste och inte kan låta bli, eller mer borde istället för måste




Det värsta är över även om det fortfarande finns en massa tankar som snurrar men det fanns det innan också.

Kan det vara nästa tisdag imorgon?

Oj, oj, oj.
Samtalsanalys är säkert jätteintressant men det var sol ute och det fanns annat att tänka på.

Det kändes en aning konstigt att gå omkring i flattröjan och gick fick nästan inga andra reaktioner annat att det uppmärksammades i klassrummet.

Här borde jag ha något mer att skriva känner jag.
Nu, nu kom jag på det. På Språksociologin så lyckas jag bara få VG på den å så viktiga lektionsanteckningarna (hörs min något något sarkastiska ton?)
Å andra sidan har jag en inlämningsuppgift som ännu inte är betygsatt och en hemtenta som ännu inte är skriven.
Fast egentligen är det nog inte så viktigt med VG på hela kursen i svenska. Jag överlever nog hur som helst.

The little lies we tell

Gick min morgonpromenad under tiden som jag väntade på att tvätten skulle bli klar för att hängas upp.
Träffade min gamla lägenhetskompis Frida i början av spåret. Hon tränar inför tjejmilen.
Jag sa, av någon anledning, inte hela sanningen om min träning. Nämnde inte att jag faktiskt gjort det till en rutin att ta några morgonpromenader i veckan. Varför sa jag inte det? Kanske för att jag inte tog några förra veckan. Men nu har jag i alla fall börjat igen.
Eller hade det något med överraskningseffekten att göra? Det är inte ofta jag springer ihop med någon jag känner när jag går i elljusspåret. Egentligen spelar det nog ingen roll.



Jag undrar om jag kan ha fått ett tecken.

Jag har tvättid klockan 7 imorgon, eller jag menar senare idag. För även om jag inte har gått och lagt mig är det tisdag idag.
Jag tycker att jag borde vara trött men det är jag inte. Idag har varit en bra dag det är kanske därför jag inte känner för att sova riktigt än. Hur morgondagen kommer att bli vet jag inte så jag väljer att hålla fast vid idag, som var en bra dag.
En lite tradig 'föreläsning' men med nyttig information.
Sen städade jag, diskade, bäddade rent i sänge, skrev på sagan och lagade 3 olika maträtter som kommer att räcka länge.
Lite synd är det att jag inte kan strunta i att tvätta

Igår lyssnade jag nästan bara uteslutande på Tegan and Sara
Idag försökte jag gå lite nostalgikänslor genom att lyssna på Lili och Sussie. Det var inte så roligt som jag trodde att det skulle vara.

Jag önskar att jag visste vad jag verkligen vill.
Och allt för snart måste jag hålla ett agiterande tal om något som jag brinner för. Men vad brinner jag för egentligen?

The way you wished I would

Jag vill hoppas på något. På vad som helst bara för att få bära omkring på en känsla av hopp.

Jag vet inte alls vad jag hoppas på.
Jag vet bara hur det inte kommer att bli.
Jag tror att jag vet vad jag fruktar mest.

Jag vet inte vad jag vill med det här inlägget.

Var och såg Viskningar och Rop tidigare idag. Det var en gratisföreställning i Universitets aula. Lyckades få med mig T som mest gillar lättsamma komedier. När vi väntade på att dörrarna till aulan skulle öppnas såg jag en person som jag trodde var en annan peroson. Blev lite nervös ett tag. Kommer nog att vara lite smånojig ett tag.

Idag har varit en typisk jag vill inte dag.
Vill inte göra vettiga saker. Vill inte skriva på inlämingsuppgiften. Vill inte äta. Vill inte sova. Vill inte vara vaken. Vill inte helt enkelt.

Nu borde jag verkligen sova och jag är nästan på väg.

Det verkar som att det finns så mycket mer att fundera på nu.

Afro Power Dance med trummor. En otrolig upplevelse.
Jag hade en plan.

Det visade sig att jag inte kunde så jag gjorde något annat istället.
Jag var modig enligt Betzy. Dumdistrig enligt mig själv.

Men om man känner att det är nu eller aldrig och aldrig känns helt fel har man inte så många val.

Konstigt nog är jag rätt så lugn just nu. Det var jag inte strax efteråt. Betzy fick ta emot många nervös sms.

Jag är kanske lugn men mina tankar tänker i högt tempo.
Vad är det värsta som kan hända nu?

Jag var redan barfota
såg vattnet i fontänen.
Tänkte, å nej. Låt bli.
Du är lite väl dum ibland.
Men ändå



Det var rätt så kallt.

Såg på Power of Ten på kanal 5.
Det visade sig att 29% tror att det är större risk att bli homosexuell om man har homosexuella föräldrar.

Så här tror jag. Har man homosexuella föräldrar borde man bli mer tolerant för andra sexuella läggningar än den heterosexuella. Skulle man själv visa sig vara homosexuell borde man även ha lättare för att erkänna det för sig själv, samt att komma ut för sina föräldrar. Men att det är större chans/risk att man blir homosexuell, skitsnack, eller bullshit. Bullshit låter lite starkare. Jag blev faktiskt upprörd när siffran var så hög. Nästan en 1/3 av den svenska befolkningen, mer än 1/4. Han som spelade hade lagt sig mellan 11 och 31%. Jag hade hoppas att resultatet skulle vara närmare 11 än 31. Men hur mycket kan man lite på statistiska undersökningar? Hur tillförlitlig bild ger de egentligen?
Hela frågan handlar ju egentligen om arv vs. socialt arv/miljö. Mina föräldrar uppmuntrade inte mig till att bli homosexuell men de nedmuntrade mig inte heller. Alltså borde det ligga i mina gener?
Tidigare har jag tänkt att om man erkänner att homosexualitet ligger i generna så kommer det finnas de som forskar fram ett botemedel. Det är skrämmande tanke för mig. Men samtidigt.
Om ingenting ligger i generna skulle man då kunna träna bort homosexualitet?
Om allt ligger i generna, går det då att hitta ett botemedel?
Om det beror på både och, finns det ett botemedel som kan hjälpa en att inte vara homosexuell?
Och det finns idag olika metoder för att 'bota' homosexuella.
För mig spelar det egentligen ingen roll. Det är som det är och jag skulle inte vilja ändra på det.

Känns som att det här blev lite osammanhängade men det är sent och jag är lite upprörd. Utvecklar kanske resonemanget någon annan gång.

Fast jag gillar tisdagar och måndagar är en dag närmare tisdagar än vad söndagar, lördagar, fredagar är men i alla fall.

... eller inte. Jag begriper mig inte på användningen av ordet fast att det är lätt att stava till. Det är en sak att ha problem med att översätta från engelska till svenska men när till och med den svenska översättningen av vissa ord är obegriplig känns det ganska tungt att med egna ord svara på inlämningsuppgiftens frågor. Men det gick till slut när jag tolkade det på mitt sätt och tog bort det som inte var absolut nödvändigt för att kunna svara på frågan.
Nu har jag bara diskussioner kvar. Jag satsade på VG på språksociologin eftersom att det skulle kännas fint med ett VG i svenska. Ett VG i grammatik, eller språkets struktur har jag redan fixat. Hur det har gått med textanalysen vet jag inte än, det är två veckor kvar innan hemtentan måste vara färdigrättad.
Men nu känns det faktiskt ganska omöjligt. Jag brukar oftast inte få VG på inlämningsuppgifter och hemtentor men kanske är det annorlunda med svenskan, jag vet inte än.
I alla fall, jag satsade på VG vilket innebar en extra uppgift att svara på. På grund av tidsbrist och för lite sömn bestämde jag mig för att hoppa över den, denna gång men helt plötsligt började jag känna mig färdig så nu har jag börjat på den i alla fall. Mitt svar på den är kanske inte det bästa men det visar i alla fall att jag har försökt. Så nu ska jag bara avsluta några tankegångar och sen lämna in uppgiften.
Därför kunde jag ta en paus och skriva detta blogginlägg.

Dagens ord optera: Enligt Bonniers svenska ordbok ... utnyttja sin optionsrätt (se option) II -de

Okej, jag orkade inte kolla betydelsen av option på en gång när jag gjorde det fick jag följande

option 1 (företrädes)rätt att välja, t.ex om ett avtal skall fortsätta att gälla el. om man skall köpa en viss produkt

vilket inte alls passar in i sammanhanget

2. (äv.) optionsbevis inom aktiehandlen) värdepapper som ger innehavaren....

Fortfarande inte begripligt i sammanhanget... *suck* Men jag fick det att fungera.

Idag har jag
Varit på en morgonpromenad, eftersom jag klev upp senare än planerat blev det dock bara 2,4 km istället för de planerade 5.
Nostalgilyssnat på Jon Bon Jovi
Löst Melodikrysset
och samtidigt spelat lite PackRat
Skapat ett dokument där jag ska skriva upp den rätta stavingen på ord som jag vet att jag har svårt att stava till.

Idag ska jag dessutom
Gå till gymmet med Therese. Kl 15 ska vi gå. Tills dess ska jag
Jobba på duktigt med inlämingsuppgiften som ska in på måndag senast kl 16.
Så jag borde sätta igång med den nu stället för att blogga men jag tänkte att senast 12.
Sen är det diciplin som gäller. Eller heter det disiplin? En tur till ordboken visade disciplin

Sen planerar jag även att gå på bio ikväll.

Idag litar jag inte riktigt på
Att word och winamp kommer att samarbeta. Ibland hakar datorn upp sig när jag använder dem tillsammans men jag tror jag tänker chansa idag. Sparar jag ofta så är det faktiskt inget stort problem.

Övrigt
Okej, direkt efter att jag har publicerat det här ska jag börja dagens jobb med inlämningsuppgiften.

Dagens ord är disciplin

...just when I've begun to get myself together .

Jag skulle bara häfta ihop hemtentan. Kopiera några kapitel kurslitteratur och sen lämna in hemtentan. Gå hem och sen vila.
Först fanns inte kurslitteraturen som kursexemplar så jag tänkte att jag lämnar in hemtentan och går tillbaka till biblioteket senare och letar vidare.
Jag var på väg ut, hade inte alls långt kvar. Och vad händer? Jo, jag får syn på ett spöke. Jag tror att jag fick en chock. Hon kan ha sagt hej. Jag kan ha viskat eller så var jag stum. Jag trodde inte att hon fanns kvar här i Örebro. Jag trodde nästan att hon hade slutat existera i det verkligen livet. Det känns som att en del av min värld har rasat samman. Om hon sa hej varför gjorde hon det?
Tänk om allt var/är ett missförstånd. Men jag försökte ta kontakt med henne. Försökte men fick inget gensvar.
Jag tror egentligen inte att jag har något att säga henne men...

Jag hatar att jag saknar henne. Att hon fortfarande påverkar mig.

Så här i efterhand när det hela har fått mig att bryta ihop i tårar inser jag att hon kunde ha stannat. Hade hon stannat hade jag stannat. Det finns ingenting kvar mellan oss... hon är inte intresserad av att återuppta vår vänskap. Hon tänker förmodligen inte alls på mig. Det är bara önsketänkande från min sida.
Hon kunde ha stannat, eller i alla fall saktat ned farten men hon gick bara vidare, jag stannade nästan, vände mig om och såg henne försvinna upp för trappan.
Jag kunde ha följt efter... följt efter och gjort vad?
Nu har jag sett henne igen. Nu kan det hända igen. Det gör mig orolig.
Det borde inte finnas tystnad mellan oss. Borde inte.

Citerar del av mitt sms till Betz. "Trippelfan"

Jag funderar på att sen den sorgliaste filmen jag har och tycka riktigt synd om mig själv. Det kanske hjälper.

Datuminställningarna visar på den 7 april. En vårmånad.
Jag har ett brev, en sändare, en mottagare men inget säkert leveranssätt.
Jag har ord som måste komma ut men det känns som att jag saknar en röst.
Jag har en del av mig som bara kan tänka på omöjliga möjliga kyssar.
Jag har timmar att räkna timmar att ignorera.

Jag tänker på vad jag har att förlora. Tänker på vad jag har att vinna. tänker men fattar ändå inga beslut.
Vad är viktigast? Att vara anonym eller att budskapet går fram?
Jag tänker tänk om men försöker låta bli för besvikelsen förföljer mig alltid.
Det finns ord jag bara vågar tänka. Ord jag inte vill se med mina ögon.
Allt är större än det verkar. Jag saknar medium för att förklara.

Jag har ett brev. Allt annat känns obetyligt.
Hur framtiden kommer att kännas, jag försöker förbereda mig.
Räkna ut hur mycket jag kan riskera.

Jag har en längtan. En otålighet.
Jag har ett hjärta.
Jag har en puls.
Jag har...

Vissa dagar går det bara inte för man vill inte och om man verkligen inte behöver så gör man inte det man hade tänkt göra.
Vi pratar om en hemtenta igen. Jag har gjort lite mer på den men mest har jag sett på L Word och tagit en lång promenad för att handla tvättmedel. Och tvättmedel behövde jag verkligen. Det var helt slut och jag måste tvätta snart.

Jag har nästa slutat försöka göra mer på hemtentan idag. Om jag inte får ett ryck. Jag väntar på ett ryck.
Tills dess funderar jag på att kanske diska och städa lite om jag känner att jag orkar.

Imorgon ska jag vara duktigare.