höst på min planet

Den låg utanför mitt fönster och väntade på mig. Jag kunde höra hur den kallade på mig. Jag tvekade inte. Jag väntade bara. När jag kände att det var dags beslöt jag mig för att strunta i skorna och gå ut i strumporna. Jag småsprang ner för trappan. Stannande framför den, backade några steg och tog sats. Sen sprang jag, inte jättefort min tillräckligt, sprang och försökte samtidigt sparka uppåt med fötterna så att den skulle flytta på sig och flyga. Jag sprang fram och tillbaka några gånger. Sen böjde jag mig ned. Plockade upp en bit av den med händerna och kastade upp den i luften. Löven lyfte, flög iväg, spred sig åt olika håll. Ett seglade in i ett fönster. I en sekund blev jag rädd för att någon skulle sticka ut huvudet och skälla på mig men den rädslan försvann när jag fick syn på den andra högen en lite bit längre bort. Den här gången tog jag mer sats och löven var vildare denna gång. Återvände till den första högen som började bli rätt så utsprid. Jag sparkade ihop av den igen, fyllde famnen, böjde på knäna reste mig upp, snabbt, öppnade armarna och släppte den fri. Utan jacka och skor blev det till slut lite för kyligt så jag gick in igen med ett leende på läpparna. Löven finns kvar där ute och de väntar på mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback