What I am to you is not what you mean to me
Påbörjat någon gång före helgen.
Jag är besviken på henne
på mig själv för att jag inte kan hålla mig undan för att jag inte klarar av att ta bort hennes blogg från mina bokmärken, för att jag inte kan låta bli att titta på bilderna i hennes bilddagbok. Arg på mig själv för att jag inte kan acceptera att vi inte har , att det inte längre går att betrakta oss som vänner
för att jag fortfarande tänker hon är så jävla vacker
helst av allt vill jag att hon ska veta det här men nej hon har raderat mig från sitt liv och jag vet inte riktigt varför även om jag har min aningar men jag vill helst inte tänka på det.
Jag saknar henne och det gör ont och jag hoppas fortfarande på några svar ibland tlll och med på att vi ska kunna bli vänner igen
Och igår tänkte jag att jag skulle vara glad för hennes skull för att hon har hittat något men hennes agerande eller kanske mer brist på agerande gör att jag bara känner mig bitter, sur och ...
Det är bara att inse, jag överskattade henne.