Denna sommar och jag

Vädret talar om för mig att det är sommar.
Juni är en sommarmånad.
Jag har inget skolarbete kvar. Jag har tagit mig igenom en B-kurs.
Jag åker strax hem till mina föräldrar i några veckor.

Det är sommar nu. ÄR sommar. Men det känns inte som sommar. Något är annorlunda.
Det kan vara det att jag, för första gången på 3 år som jag inte flyttar när sommaren kommer.
Jag ska återvända hit. Det känns märkligt men ganska tryggt också.

Jag vet vad jag ska göra i sommar. Ska vara ledig hos mina föräldrar i ca en vecka. Ska jobba i 4 veckor. Vara ledig hos mamma och pappa lite till innan vi alla sätter oss i bilen och åker tillbaka hit till Örebro. Jag ska förhoppningsvis ner till Pridefestivalen som volontär ifall det ordnar sig med boendet. Betzy ska hälsa på mig eller så ska jag hälsa på henne. Sen har jag lediga dagar tills universitetslivet börjar igen.
Juni, Juli, Agusti ... sommar... det har nog inte riktigt sjunkit in än.

Det dummaste av allt, jag hoppas fortfarande att hon ska höra av sig i sista minuten och vilja prata, vem vet, hon kliver kanske på bussen. Fast jag vet nog egentligen att det inte kommer att bli så, jag kommer nog alltid att få undra. Det blir nog bra att jobba hemma hos mamma och pappa i år i alla fall, det kan kanske ge mig lite perspektiv på saker och ting.

Jag börjar bli tjatig men sommaren har nyss börjat, jag vet det man jag känner det inte. Längtar nästan tills hösten. Hoppas på mycket regn, speciellt mot slutet när jag är ensam här, i min lägenhet. Inte för att jag vill ha en anledning att sitta inne utan för att i år är det så att när det regnar, det är då jag springer ut. Är det varm stannar jag helst inne.
Mitt känslotillstånd är märkligt, känner mig märklig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback