Sjöbad med skräckblandad förtjusning
När man är i stugan under sommaren och stugan råkar ligga vid en sjö och man är där i en vecka tycker jag att man måste bada mer än 1 gång, oavsett väder (undantag, stormåskväder). I år vaknade jag tidigt en morgon, vid ungefär kvar i åtta, klev upp, såg solen och vattnet och kände att ett morgondopp var ett måste, även fast vädret varit allt annat än bra tidigare under veckan. Jag fick i alla fall på mig min bikini, gick ner till sjön, klev ner på stenen som jag brukar stå på innan jag slänger mig ut i vattnet. Där blev jag stående en stund och tvekade innan jag kastade mig ut. Det var kallt, riktigt kallt. Simmade tillbaka till stenen och hoppade i en gång till, simmade en liten
bit längre ut den här gången och flöt en stund på rygg för att allt mitt hår skulle bli blött, att stoppa huvudet under vattenytan var inte alls lockande. På den korta simsträckan tillbaka fick jag nästan kramp i armarna. Dagen därpå kom nästa badanfall och inspirationen till denna text. Inne i Dorotea var det sol och därför fick jag för mig att jag skulle bada och får jag för mig något genomför jag det även fast vädret där vi har stugan var mulet, med småregn. Det tog åter igen en stund innan jag vågade slänga mig i vattnet men när jag hade simmat tillbaka till stenen insåg jag att det faktiskt var lite varmare än dagen innan. Jag slängde mig i vattnet en gång till och doppade till och med huvudet under ytan. Egentligen är det ganska konstigt at jag badar i stugan eftersom jag är nära inpå livrädd för botten och för eventuella gäddor som kan tänkas bita mig i tårna så därför sprattlar jag alltid som en galning varje gång jag badar, utan att nudda botten. Baddag nummer tre badade jag hela 2 gånger, 1 gång efter en lite längre promenad och en gång till på kvällen. Kvällsdopp Dessa små obligatoriska bad gör att jag känner att jag lever. Dessutom trotsar jag min botten och sjöskräck och det är alltid lika skönt att få på sig varma kläder efteråt.
