"Steaming to you through the gone times nostalgia locomotive"
Jag befinner mig i någon sorts nostalgirush. Har börjat lyssna på Celine Dion igen. Det är framförallt låtarna från "Let's talk about love" och "The color of my love" som ger mest nostalgikänslor. Ser om gamla favoritfilmer istället för nya, igår blev det Vanilla Sky. Blev sugen på att lyssna på det soundtracket men först Celine Dion. Låtar som jag för ganska många år sen nu avskrev för att jag inte kände att de handlade om mig. de var för heteronormativa. Jag kommer på mig själv med att vara lite avundsjuk på par, alla sorters par. Önskar att jag kunde ingå i ett. Nästan vilket som helst, nästan så att jag önskar att jag i alla fall vore lite bisexuell. Men egentligen känner jag ju inte så.
Jag undrar hur jag har förändrats från den tiden då jag lyssnade på Celine Dion och och hade affischer med Spice Girls och 3T uppe på väggarna.
Min musiksmak har blivit bättre, enligt mig själv i alla fall. Jag har blivit äldre och förhoppningsvis klokare. I've been through som heartache men jag har ännu inte haft något förhållande eller någon besvarad kärlek. Jag har förlorat en del vänner genom den klassiska vi gled ifrån varandra. Jag har fått en del nya men egentligen inte många. Jag har blivit mer självständig. Upptäckt nya sidor hos mig själv och försökt arbeta bort andra.
Det var ca 10 år sen. Lite före och lite efter 1997. Naturligtvis har jag förändrats. Jag är inget barn längre. Det var jag då även om jag kände mig äldre ibland. Det var inte enkelt då men det var svårt på ett annat sätt, enkelt på ett annat sätt också för allt är inte svårt nu.
Men jag undrar vad jag egentligen håller på med nu, varför hra jag börjat tänka tillbaka extra mycket just nu? Och vad skulle jag komma fram till om jag skulle fortsätta att skriva, skriva riktigt mycket? Jag vet inte.
Och fortfarande befinner jag mig i något sorts harmonsikt lugn men ändå inte. Jag förstår inte vad som händer eller vad det är som har hänt.
Jag undrar hur jag har förändrats från den tiden då jag lyssnade på Celine Dion och och hade affischer med Spice Girls och 3T uppe på väggarna.
Min musiksmak har blivit bättre, enligt mig själv i alla fall. Jag har blivit äldre och förhoppningsvis klokare. I've been through som heartache men jag har ännu inte haft något förhållande eller någon besvarad kärlek. Jag har förlorat en del vänner genom den klassiska vi gled ifrån varandra. Jag har fått en del nya men egentligen inte många. Jag har blivit mer självständig. Upptäckt nya sidor hos mig själv och försökt arbeta bort andra.
Det var ca 10 år sen. Lite före och lite efter 1997. Naturligtvis har jag förändrats. Jag är inget barn längre. Det var jag då även om jag kände mig äldre ibland. Det var inte enkelt då men det var svårt på ett annat sätt, enkelt på ett annat sätt också för allt är inte svårt nu.
Men jag undrar vad jag egentligen håller på med nu, varför hra jag börjat tänka tillbaka extra mycket just nu? Och vad skulle jag komma fram till om jag skulle fortsätta att skriva, skriva riktigt mycket? Jag vet inte.
Och fortfarande befinner jag mig i något sorts harmonsikt lugn men ändå inte. Jag förstår inte vad som händer eller vad det är som har hänt.
Kommentarer
Trackback