The lion, or The Troll

Jag har hamnat i Örebrofinalen i Poetry Slam. Jag förstår inte riktigt. Jag hör inte hemma i en final. Det är som inte jag egentligen. Att jag hamnade där eftersom den bästa 4:an gick och vann sista deltävlingen säger som allt. Det är snart bara 3 timmar kvar, fick reda på det igår så jag är inte jätteförberedd precis. För ett tag sen kände jag att jag hade texter att läsa och att jag nog kan göra ganska bra ifrån mig. Nu tycker jag inte det längre. Känner att jag inte riktigt vill  men att jag kör på i alla fall för en gång i tiden var det ju en finalplats som jag stävade. En bekräftelse på att jag kan. På att jag är bra. Jag är bara bra när jag står och övar i köket. Då läser jag min inlevelse och med hela kroppen. Då är jag en stjärna som kan gå hur långt som helst. I köket är mina texter bra. På scenen däremot, på scenen platsar jag inte in, där är jag osäker men ibland går det bra. Det var ju ändå jag som fick finalplatsen, som nästan blev bästa 4:a och man vet ju aldrig vad juryn kommer att tycka.
nerver, varför sabbar nerverna allt?
Inte fick jag mycket sömn inatt heller. Polskan och hennes pojkvän badade mitt i natten vilket gjorde att jag fick vänta med att gå på toaletten och sen tog det tid innan jag somnade.
Har varit trött idag, fryser.
Och jag måste gå till slamet ensam också.
Men det värsta av allt, tänk om det är ett misstag, om de råkade maila till fel person. Om jag inte alls ska vara med i finalen. Tänk vad pinsamt det kommer att bli då.
Jag borde öva mer men köket är inte ledigt. Borde kanske låsa in mig i badrummet istället. Där är jag kanske ännu bättre.