It's a mad world
Det värsta med B-uppsatsen är över. Hade opponering idag. Fick godkänt. Ingen rest fast småsaker att fixa innan den 9/5, ingen stor brådska alltså. För alla gick det dock inte lika bra.
En hade en annan examinator än vad vi andra hade eftersom det hade blivit ett missförstånd. Den stackars tjejen blev rejält sågad. Det var väldigt jobbigt att lyssna på och man såg verkligen på uppsatsförfattaren att hon blev mer och mer knäckt. Kändes ungefär som när någon under en Idolaudition sjunger väldigt dåligt och verkligen sågas fast här handlade det om en b-uppsats och en person i samma rum. En kurskamrat, usch. Examinatorn ifråga hade vi andra haft som handledare. Det var vi glada för eftersom några av oss kände att vi kanske inte hade blivit godkända med henne som examinator. Okej att uppsatsen kanske inte var helt perfekt men alltså, det handlade om en totalsågning framförd på ett onödigt hårt sätt. Det var knäpptyst i rummet, jag orkade knappt titta upp från mitt kluddpapper och ibland ville man hålla andan. Luften gick ur många av oss. Och som vi pratade om det efteråt, examinatorn kan ha hört oss och vi ska ha nästa delkurs med henne. Känns som att det kan komma att ligga en obehaglig stämning i luften. Det är synd, jag hade inget emot henne men, jag blev chockad. En väldigt konstig situation det här med semenarieopponeringar. Det är klart att alla inte gör lika bra ifrån sig men att sitta och ta emot kritik, rejäl kritik bland andra. Är det meningen att vi ska lära oss något av varandras misstag?
Det är som ett lotteri, vem som vilken handledare och vilken examinator. Det borde inte spela sån stor roll men den här gången gjorde det nog det.
Detta var väldigt svårt att skriva utan att inte lämna ut någon för mycket men det här kände jag att jag var tvungen att skriva om.
On the bright side
- jag överlevde min första opponering. Och idag får jag slappa med gott samvete tycker jag. Men jag lider med min kurskamrat. Speciellt eftersom alla andra i rummet blev godkända.
En hade en annan examinator än vad vi andra hade eftersom det hade blivit ett missförstånd. Den stackars tjejen blev rejält sågad. Det var väldigt jobbigt att lyssna på och man såg verkligen på uppsatsförfattaren att hon blev mer och mer knäckt. Kändes ungefär som när någon under en Idolaudition sjunger väldigt dåligt och verkligen sågas fast här handlade det om en b-uppsats och en person i samma rum. En kurskamrat, usch. Examinatorn ifråga hade vi andra haft som handledare. Det var vi glada för eftersom några av oss kände att vi kanske inte hade blivit godkända med henne som examinator. Okej att uppsatsen kanske inte var helt perfekt men alltså, det handlade om en totalsågning framförd på ett onödigt hårt sätt. Det var knäpptyst i rummet, jag orkade knappt titta upp från mitt kluddpapper och ibland ville man hålla andan. Luften gick ur många av oss. Och som vi pratade om det efteråt, examinatorn kan ha hört oss och vi ska ha nästa delkurs med henne. Känns som att det kan komma att ligga en obehaglig stämning i luften. Det är synd, jag hade inget emot henne men, jag blev chockad. En väldigt konstig situation det här med semenarieopponeringar. Det är klart att alla inte gör lika bra ifrån sig men att sitta och ta emot kritik, rejäl kritik bland andra. Är det meningen att vi ska lära oss något av varandras misstag?
Det är som ett lotteri, vem som vilken handledare och vilken examinator. Det borde inte spela sån stor roll men den här gången gjorde det nog det.
Detta var väldigt svårt att skriva utan att inte lämna ut någon för mycket men det här kände jag att jag var tvungen att skriva om.
On the bright side
- jag överlevde min första opponering. Och idag får jag slappa med gott samvete tycker jag. Men jag lider med min kurskamrat. Speciellt eftersom alla andra i rummet blev godkända.
Kommentarer
Trackback