A trip down memory lane
Idag cyklade jag ner till stan och sen ungefär lika långt till för att låna en cdskiva på grubbebiblioteket. Mitt högstadiebibliotek. Jag cyklade förbi min mellanstadieskola också. Många minnen kom tillbaka. Det var värt besväret att cykla dubbelt så långt som vanligt, lånade några böcker också och en annan cdskiva.
På vägen hem cyklade jag förbi min lågstadieskola och mitt dagis. Stanne vid en gammal lekpark också och snurrade runt på snurrpinnar (har inget bättre namn för dem) samtidigt som jag lyssnade på Emil Jensen. Jag åkte tunnelrutschbana också. Det var länge sen. Det var tur att ingen i min ålder såg mig, 23 år och leker på lekplatser. Stannade till vid en till liten större också och hoppade på madrass och gick på ngt konstigt hjul som snurrade runt. Fast det stora däcket som vi brukade springa till när vi var små var borta och linbanan vågade jag inte åka, med min vikt skulle nog min rumpa nudda marken. Och affären som jag växte upp med, den är så mycket mindre nu när jag har blivit större.
Och jag kom ihåg så många roliga saker och jag började till och med skriva en dikt som jag tänker avsluta.
Jag hade roligt idag, en vuxen som fortfarande får ut något av lekplatser. Hade velat ha någon att dela det med. Sökes, personer med barnasinnet kvar. Ska vi leka tillsammans? Vi kan gå till lekplatserna om natten när ingen ser, ha en nattlig picknick, göra det vi gjorde när vi var små, då våra största bekymmer för det mesta handlade om vems väg vi skulle ta ner till stan.
Och nu har jag varit i Umeå i över 2 månader (om jag inte har räknat helt fel) och jag har inte ens småpratat med någon gammal bekant. Det är ensamt här.
Imorgon ska jag se Winnerbäck och på fredag åker jag till Piteå för att hälsa på Bettan. Det ska bli så roligt. Fast lägenheten måste städas först. Jag hoppas att jag tar itu med det imorgon.
Nattens soundtrack: Joni Mitchell, Rebecka Törnqvist. Samt två låtar Make me a stone med Kari Ruselåtten och Se me fall med Lady and Bird.
På återseende
På vägen hem cyklade jag förbi min lågstadieskola och mitt dagis. Stanne vid en gammal lekpark också och snurrade runt på snurrpinnar (har inget bättre namn för dem) samtidigt som jag lyssnade på Emil Jensen. Jag åkte tunnelrutschbana också. Det var länge sen. Det var tur att ingen i min ålder såg mig, 23 år och leker på lekplatser. Stannade till vid en till liten större också och hoppade på madrass och gick på ngt konstigt hjul som snurrade runt. Fast det stora däcket som vi brukade springa till när vi var små var borta och linbanan vågade jag inte åka, med min vikt skulle nog min rumpa nudda marken. Och affären som jag växte upp med, den är så mycket mindre nu när jag har blivit större.
Och jag kom ihåg så många roliga saker och jag började till och med skriva en dikt som jag tänker avsluta.
Jag hade roligt idag, en vuxen som fortfarande får ut något av lekplatser. Hade velat ha någon att dela det med. Sökes, personer med barnasinnet kvar. Ska vi leka tillsammans? Vi kan gå till lekplatserna om natten när ingen ser, ha en nattlig picknick, göra det vi gjorde när vi var små, då våra största bekymmer för det mesta handlade om vems väg vi skulle ta ner till stan.
Och nu har jag varit i Umeå i över 2 månader (om jag inte har räknat helt fel) och jag har inte ens småpratat med någon gammal bekant. Det är ensamt här.
Imorgon ska jag se Winnerbäck och på fredag åker jag till Piteå för att hälsa på Bettan. Det ska bli så roligt. Fast lägenheten måste städas först. Jag hoppas att jag tar itu med det imorgon.
Nattens soundtrack: Joni Mitchell, Rebecka Törnqvist. Samt två låtar Make me a stone med Kari Ruselåtten och Se me fall med Lady and Bird.
På återseende
Kommentarer
Postat av: Betsy
Ja, vi ska gå på lekparken och ha nattpicknick! Jag älskar lekparker, men det är ingen som fattar det, och vill gå dit med mig. :) Vi har en jätteliten i byn, men om du vill kan vi åka ut till Havsbadet, för dom har en såndär JÄTTESTOR som man kan klättra runt i, och jag har aldrig varit där. :)
Trackback