Tecken på galenskap eller något åt det hållet.
Det värsta är att jag egentligen inte vet vad jag tycker om henne eller kanske mer hur mycket. Hon är fin, det kan jag inte förneka. Hon är även upptagen och bor i Umeå. Jag ska tillbaka till Örebro.
Jag blev nog mest lite intresserad bara för skojs skull och för att försöka tänka på någon annan än F. Jag tänker fortfarande på F och nu verkar det hela har spårat ut lite.
Tidigt under dagen tänkte jag att hon inte tänker på mig när hon inte ser mig och knappt då heller. Alltså är det ingen idé att försöka inleda ett samtal med henne.
Senare.
När hon inte är i närheten vill jag att hon ska vara det. När hon är det tycker jag att det hade varit bättre ifall hon inte hade varit det. Hon gjorde mig nervös idag. Jag fick för mig att jag inte vågade titta henne i ögonen. Ibland när jag försökte röra på mig gick det bara inte. Och när jag blev av med min feghet var det försent.
Jag funderade ut vad jag skulle säga till mitt försvar men insåg snabbt att man inte kan säga till någon att du gör mig nervös utan att det kommer en följdfråga som inte nöjer sig med vet inte som svar. Fast jag övervägde seriöst att försöka säga det till henne bara så där.
Jag skulle kunna säga att hon bara liknar någon i Örebro som jag är väldigt intresserad av men det gör hon ju inte.
Men när det var dags att gå hem så hon hej då och lät inte alls konstigt, så ingen större skada kan vara skedd.
Jag skulle vilja få möjlighet att prata med henne under lite trevliga former eller något åt det hållet men det kommer inte att hända. Vilket egentligen inte gör något för hon är bara någon konstig sommarförälskeaktig grej som kommer att gå över när sommaren tar slut.
Och hon är upptagen och inte alls intresserad av mig. Vore hon singel skulle jag nog, kanske, förhoppningsvis försöka bjuda ut henne på en dejt.
Tidigare tyckte jag att hon liknande någon men det tycker jag inte längre. Hon liknar bara sig själv.
Jag tycker att jag börjar vara lite för konstig. Trasslar till det i min hjärna lite för mycket.
För att göra det enkelt "I'm not in love. It's just a silly phase I'm going through" Men å va roligt det skulle vara om det hände något, nästan vad som helst mellan oss.
Jag behöver kärlek. Måste börja leta lite mer ... så att jag hittar den... eller den hittar mig. Eller nått.
Peace
Jag blev nog mest lite intresserad bara för skojs skull och för att försöka tänka på någon annan än F. Jag tänker fortfarande på F och nu verkar det hela har spårat ut lite.
Tidigt under dagen tänkte jag att hon inte tänker på mig när hon inte ser mig och knappt då heller. Alltså är det ingen idé att försöka inleda ett samtal med henne.
Senare.
När hon inte är i närheten vill jag att hon ska vara det. När hon är det tycker jag att det hade varit bättre ifall hon inte hade varit det. Hon gjorde mig nervös idag. Jag fick för mig att jag inte vågade titta henne i ögonen. Ibland när jag försökte röra på mig gick det bara inte. Och när jag blev av med min feghet var det försent.
Jag funderade ut vad jag skulle säga till mitt försvar men insåg snabbt att man inte kan säga till någon att du gör mig nervös utan att det kommer en följdfråga som inte nöjer sig med vet inte som svar. Fast jag övervägde seriöst att försöka säga det till henne bara så där.
Jag skulle kunna säga att hon bara liknar någon i Örebro som jag är väldigt intresserad av men det gör hon ju inte.
Men när det var dags att gå hem så hon hej då och lät inte alls konstigt, så ingen större skada kan vara skedd.
Jag skulle vilja få möjlighet att prata med henne under lite trevliga former eller något åt det hållet men det kommer inte att hända. Vilket egentligen inte gör något för hon är bara någon konstig sommarförälskeaktig grej som kommer att gå över när sommaren tar slut.
Och hon är upptagen och inte alls intresserad av mig. Vore hon singel skulle jag nog, kanske, förhoppningsvis försöka bjuda ut henne på en dejt.
Tidigare tyckte jag att hon liknande någon men det tycker jag inte längre. Hon liknar bara sig själv.
Jag tycker att jag börjar vara lite för konstig. Trasslar till det i min hjärna lite för mycket.
För att göra det enkelt "I'm not in love. It's just a silly phase I'm going through" Men å va roligt det skulle vara om det hände något, nästan vad som helst mellan oss.
Jag behöver kärlek. Måste börja leta lite mer ... så att jag hittar den... eller den hittar mig. Eller nått.
Peace
