Orden & Jag
Jag lever med orden. De kommer till mig när jag minst anar det.
Ibland kommer de precis när jag ska börja diska, ord som jag känner att jag måste skriva ner
Ibland avbryter jag det jag gör och skriver ner de så fort som möjligt.
Ibland släpper jag taget om dem och hoppas att de ska återkomma.
Ibland rabblar jag dem i huvudet som ett mantra för att inte glömma.
Jag ska börja läsa Music for Chamelons av Truman Capote. Jag ska läsa den för att det pratades om den i en av mina favoritfilmer; "Allt om min mamma" I förordet står det.
"Then one day I started writing, not knowing that I had chained myself for life to a noble mut merciless master. When God hands you a gift, he also hands you a whip; and the whip is intented solely for self.flagellation."
I "Allt om min mamma" tyckte Estabans mamma att det var en förfärligt förord som avskräckte folk från att skriva. Estaban som själv skrev tyckte att det var underbart. Jag håller med honom. Förstår precis även fast jag kanske inte skulle blanda in Gud i leken. Och jag vet inte om skrivandet och orden verkligen är min gåva. Jag vet bara att det är en stor del av mitt liv. En del som jag inte skulle vilja vara utan men som ibland ger mig dåligt samvete när jag känner att jag inte har skrivit på ett tag.
Jag lever med orden. Vi har gift oss - tills döden skiljer oss åt. Orden och jag.
Ibland kommer de precis när jag ska börja diska, ord som jag känner att jag måste skriva ner
Ibland avbryter jag det jag gör och skriver ner de så fort som möjligt.
Ibland släpper jag taget om dem och hoppas att de ska återkomma.
Ibland rabblar jag dem i huvudet som ett mantra för att inte glömma.
Jag ska börja läsa Music for Chamelons av Truman Capote. Jag ska läsa den för att det pratades om den i en av mina favoritfilmer; "Allt om min mamma" I förordet står det.
"Then one day I started writing, not knowing that I had chained myself for life to a noble mut merciless master. When God hands you a gift, he also hands you a whip; and the whip is intented solely for self.flagellation."
I "Allt om min mamma" tyckte Estabans mamma att det var en förfärligt förord som avskräckte folk från att skriva. Estaban som själv skrev tyckte att det var underbart. Jag håller med honom. Förstår precis även fast jag kanske inte skulle blanda in Gud i leken. Och jag vet inte om skrivandet och orden verkligen är min gåva. Jag vet bara att det är en stor del av mitt liv. En del som jag inte skulle vilja vara utan men som ibland ger mig dåligt samvete när jag känner att jag inte har skrivit på ett tag.
Jag lever med orden. Vi har gift oss - tills döden skiljer oss åt. Orden och jag.
Kommentarer
Trackback
