I grow back like a starfish
Jag orkar inte pressa mig själv idag. Jag orkar faktiskt inte. Motivationen finns inte där.
Imorgon har jag B-uppsatsopposition. Det är skrämmande. Jag har knappt någon aning om vad jag håller på med.
Och inte blir det bättre av att jag, varken idag eller igår tog mig upp ur sängen vid den tidpunkt som jag hade tänkt mig. Idag blev klockan 10:30 när jag till sist klättrade ner för stegen. Inte alls bra, inte bra alls.
I 20 minuter ska vi prata om någon annans uppsats. Det är svårt. Punkterna som vi ska gå efter gör mig bara ännu mer förvirrad. Det borde ha funnits ett frivilligt förberedande semenarium att gå på där man kunde ha fått lite mer konkreta exempel och så.
Och hemtentan från förra delkursen får vi inte veta resultatet på förens nästa vecka. Ganska skönt egentligen. Då slipper jag jobba med den i helgen ifall det är så att jag har fått underkänt på den.
Jag tycker ** *********************** så mycket att det ibland känns som att jag går sönder. Men mest för att jag är bra på att tänka på situationer som inte har hänt och kanske aldrig kommer att hända. Jag kommer aldriga att kunna göra vad jag så ofta tänker.
Och varför måste vissa saker vara så jobbiga att genomföra?
Nu borde jag skärpa mig och ta i tu med opponeringen men jag vill inte. Just nu känns det som att hur många gånger jag än läser texten så kommer jag ändå inte att komma på mycket mer att säga så varför ens försöka? Jag skulle kunna diska istället. Det behövs.
Imorgon har jag B-uppsatsopposition. Det är skrämmande. Jag har knappt någon aning om vad jag håller på med.
Och inte blir det bättre av att jag, varken idag eller igår tog mig upp ur sängen vid den tidpunkt som jag hade tänkt mig. Idag blev klockan 10:30 när jag till sist klättrade ner för stegen. Inte alls bra, inte bra alls.
I 20 minuter ska vi prata om någon annans uppsats. Det är svårt. Punkterna som vi ska gå efter gör mig bara ännu mer förvirrad. Det borde ha funnits ett frivilligt förberedande semenarium att gå på där man kunde ha fått lite mer konkreta exempel och så.
Och hemtentan från förra delkursen får vi inte veta resultatet på förens nästa vecka. Ganska skönt egentligen. Då slipper jag jobba med den i helgen ifall det är så att jag har fått underkänt på den.
Jag tycker ** *********************** så mycket att det ibland känns som att jag går sönder. Men mest för att jag är bra på att tänka på situationer som inte har hänt och kanske aldrig kommer att hända. Jag kommer aldriga att kunna göra vad jag så ofta tänker.
Och varför måste vissa saker vara så jobbiga att genomföra?
Nu borde jag skärpa mig och ta i tu med opponeringen men jag vill inte. Just nu känns det som att hur många gånger jag än läser texten så kommer jag ändå inte att komma på mycket mer att säga så varför ens försöka? Jag skulle kunna diska istället. Det behövs.
Kommentarer
Trackback